Bengt gäspade. Kängan var genomsur och det droppade vatten om
den. Jackan var stel och gav honom skavsår under armen. Det skulle
bli skönt att få ta av sig den. Han avskydde klädseln och kände allas
blickar. De höll sig på avstånd, han kände sig som en vandrande cancersvulst.
Bussen gungade och han kände ett lätt illamående. Även dyr champagne
kunde ge en rejäl fylla. Maskeraden hade varit lyckad men när
han skulle hem fick han inte tag i en enda taxi. Buss var det enda som
återstod. Han fick svälja förtreten att bli behandlad som en uteliggare,
det var bara några hållplatser kvar. När han kom hem kunde han
krypa ner i jacuzzin och sedan somna i Hästensängen.
Annie reste sig, såg på sina vantar och gick mot mannen. Hon log
och sträckte fram vantarna. Nu slapp han frysa om händerna. Han
stirrade och sträckte fram sin hand som pryddes av en klackring med
monogram och en tjock guldring. Annie blev stående ett par sekunder
innan hon snabbt hoppade av bussen. Hon skulle aldrig mer
döma en man efter kläderna.
