Peter Pan går åt helvete
Lisa Ekdal
Andreas Lundstedt
Benke Rydman
Full Mounthy
Jag ser fram emot en vår med massa roliga föreställningar.
Denna var bäst hittills. A Chorus Line på Stadsteatern
Det rullar på och igår var det padelmatch som gällde. Min kompis Åsa och jag har kastat oss in i seriespel och det var fantastiskt kul. Matchen blev jämn och avgjordes med tiebreak i första set. Andra set vann vi och sen hann vi inte spela klart sista för det var så jämt. Superkul. Långa bollar och bra spel. Vi har lite att tänka på till nästa match men i och med att vi inte spelat ihop mer än ett par gånger så får vi vara nöjda med gårdagen.
Almanackan fylls på med lite roligheter och det kommer att bli en toppensommar. Det gäller att ha framförhållning, då funkar allt. Spännande möten väntar och vi får se om alla planer går i lås.
Bästa sommargänget, jag saknar er
”Jag tyckte om allting”.
Ett torftigt och intetsägande uttryck som man kan använda sig av om man är lat. När jag åker hem från en föreställning i Stockholm är det utvärdering som gäller. På en skala från 1-6 där 6 är bäst.
Manus
Sångprestationer
Koreografi
Regi
Scenografi
Ljud/ljus
Framförande på scen
Manuset är ganska simpelt. Han ska in i lumpen och tvekar över det. Droger och fri kärlek är bättre. Det framkommer tydligt i gårdagens uppsättning,
Sångprestationerna hade jag lite övrigt att önska när jag tänker på. När jag inte hör ”vilket språk man sjunger på” (och det betyder i klartext att man textar skitdåligt), då försvinner njutningen med sången. Även handlingen blir lidande eftersom det inte för handlingen framåt.
Koreografin var ganska samma, samma, samma….och det beror på att det var sångare som skulle dansa och inte utbildade musikalartister. Här var sångprestationerna viktigare än dansen vid audition.
Regin var bitvis obefintlig. Det kändes som man hade sagt, Sprid ut er på scenen och när gitarrsolona kommer så går musikerna fram, sen går dom åt sidan och alla avslutar med en pose framme. Regi och koreografi borde ha samarbetet lite mer…
Scenografin var ok men man hade kunnat utnyttja trapporna mer i koreografin till exempel.
Ljudet var lite för dåligt mixat eftersom musiken var högre än sången. Ljuset blippade på och det var ju helt ok. Men man måste lära skådisarna att stå i ljuskäglan när spoten riktas mot scenen.
Framförandet i stort var ok men inte mer. Det räcker inte med att lyfta benet mot en kille och jucka för att ett sexbudskap ska gå fram. En viss tomhet utan känsla infann sig.
Det är härligt med olika åsikter, det gör livet roligare och är utvecklande. Men att säga
”Jag tyckte om allting”,
funkar inte.
Ett fantastiskt och levande hus i flera våningar.
Utställningar, bilder och skulpturer blandas friskt.
Det finns så otroligt många spännande pjäser jag vill se.
Chanserna till kultur är ojämt fördelade i landet.
Det pågick en populär utställning om David Bowie i huset.
Kul att strosa omkring här om man kommer i god tid.
Här ser vi applådtacket. Man får ju inte fota under föreställningen. En alldeles, alldeles underbar uppsättning. Efter intervjuer 1974 på Broadway av Michael Bennet, föddes denna story som är aktuell än idag.
Man får följa dansare på en audition, en uttagning till ett jobb. Hårda villkor och en enorm konkurrens. De dansare som blir kvar på den vita linjen får berätta om sitt liv inför regissören som spelas av Rennie Mirro.
Jag har ditt foto och ditt CV. Berätta varför du började dansa?
Den ena berättelsen efter den andra tar vid. Fina och starka monologer blandas med komiska inslag och en suverän regi och koreografi. Alla sjunger inte på topp men de dansar mer än godkänt.
En enkel, kal scen där ljuset får jobba och där speglar blir den enda scenografin är alldeles lysande. Med den här ensemblen behövs inget glitter – de glittrar av sig själva.
Pia Widlund – Böcker | Bokus bokhandel
Första given – en gansterroman om familjen Lilliecroona. Ett modernt Dallas-drama med trafficking, spelberoende, droger och misshandel på menyn. Inget för dom kräsmagda…
Sov som en stock inatt. Kom hem sent efter revyn och såg lite film sen blev det ZZZzzz…
Nu är det kaffe och en arbetsdag som väntar. När jag åkte till jobbet imorse så var det ett annat ljus än det brukar vara. Det kändes att vi är på väg åt rätt håll. Det känns underbart.
Idag blir det lite fixande på lunchen och sen bär det iväg till huvudstaden…
Eldade imorse
Det är kris med elen, maten, bensinen och räntorna. Men i revyn är det ingen kris. Där tar man chansen att skämta om eländet redan i öppningsnumret. Sen följer ett pärlband av sketcher, sånger och dansnummer.
Det känns som om gänget har längtat efter att stå på scenen för det präglas av glädje och stor scennärvaro. Visst fanns det ett par nummer som inte var min favorit men i det stora hela var det riktigt bra.
Absolut bästa numret var när de 5 grabbarna sjöng och drack bärs i soffan. Bra sång, bra text och en glimt i ödag.
En tight orkester och bra sångare i kombo med fin dans och mycket spelglädje gör att jag tycker man ska se revyn om man har möjlighet. Jag blev inbjuden på detta genrep och är glad att jag gick.
Ljudet kan snäppas upp lite till premiären då sången som vanligt är för lågt mixad. Det är texten som ska fram, inte orkestern just då.
Snabba och effektiva scenbyten, lagom långa akter, bra ljus och scenografi. Kul att få se musikerna på scen. Ett mycket bra jobb av hela gänget. Spark till imorgon.
Det blev en ledig kväll igår och trots att jag bara läste lite så blev det läggdags och sen en ny dag. Det rullar på. Jag längtar efter ljuset. Att komma hem på kvällen och kunna titta ut och inte se ett svart mörker.
