Måndag – gymmet, middag
Tisdag – statist, teater
Onsdag – gymmet, teater
Torsdag – gymmet, Byledraget
Fredag – ansiktsbehandling, landet
Lördag – konferencier
Söndag – sångjobb med Fredrik
Dom nyplanterade blommorna dricker vatten och trivs
Mängder av äpplen har fallit ner men rådjuren är glada
Hoppas några fler än dom här sitter kvar
Vad överraskad Sven skulle bli när han kom hem från badet. Hon skulle ställa den på verandan så de kunde undersöka innehållet tillsammans. För hon var inte säker på om hon vågade öppna den själv. Man kan aldrig veta vad som finns i en hink. Nora var både glad och stolt över att hon tagit beslutet att hämta hinken. Den hade gäckat byns innevånare länge. Alla hade pratat om den och alla hade en åsikt om hur den kommit dit och dess innehåll. Men ingen hade gjort något åt saken. Nu var hon i alla fall på väg att avslöja hemligheten.
Håret dansade i vinden och ekrarna snurrade likt en galen karusell. Solen försvann in bakom ett moln och efter en kilometer hördes en åskknall. Hon ryckte till och hoppades hinna fram innan regnet kom. Ett par harar satt på åkern och tittade på hennes framfart men hoppade rask in i skogen när knall nummer två kom.
Nu var det bara en kulle kvar sedan skulle hon se hinken. Hon kände sig som ett barn på julafton och hade bestämt sig för att fota hinken och lägga ut den på FB när hon kom fram. Jag vet innehållet – vet du? En textrad som skulle kunna reta många. Hon funderade på hur många Gilla-markeringar hon skulle få. Kanske över hundra?
Där, bakom krönet skulle den finnas… men var tusan var den? Hade gräset i diket växt så mycket de sista dagarna? Eller hade den blivit påkörd och nerputtad i diket? Hon rynkade pannan och trampade vidare. När hon kom fram till platsen där hon var säker på att hinken skulle stå, kände hon de första regndropparna komma. Nora tvärnitade med cykeln och var nära att ramla ner i diket bland brännässlorna. Ingen hink så lång ögat kunde nå. Hon vände på cykeln och skulle precis ta ett tramptag när hon missade pedalen och föll. Rakt över cykel och ner i diket över brännässlorna. Cykeln föll över henne och hon började blöda från ena handen. Hon hamnade längst ner i diket och landade med huvudet i hinken. Och där blev hon liggande. Nu visste hon i alla fall vad som fanns i hinken.
Dagarna är lugna och sköna. Trädgårdsfix och grillning, pussel och film. Så såg gårdagen ut. Idag är det spelning med Byledraget i Bo Hembygdsförening och det ska bli kul. Innan det blir det en lugn förmiddag med lite innefix.
Jag har sjungit igenom lite bakgrunder som spelats in. Det funkar toppen
Frukost…
Igår var jag och en väninna ute och åt och efter det blev det stan up i Vingåkers Folkets Park. Carl Stanley och Magnus Betner fick oss att skratta hejdlöst. Det behövdes. Publiken var underbar och alla var nöjda.
Idag blir det en fixardag. Ska gå igenom lite musik, städa och plocka undan.
Vardagen gör sig påmind
Locket var uppvikt på ena sidan. Men bara någon centimeter. För att kunna se innehållet skulle man vara tvungen att dra bort det helt. Den var svart och det syntes att den stått länge vid vägkanten. Handtaget var av metall och vänt mot vägen. Körde man bil och åkte tillräckligt nära, kunde man ta upp den i bara farten. Om man hängde ut genom rutan och saktade ner. Men det var det ingen som gjorde.
Barnen som cyklade till skolan hade sett den varje dag. Men ingen vågade stanna och titta vad den innehöll. Inte ens John. Han vågade göra allting. Gå mot röd gubbe vid övergångsstället, cykla på bakhjulet och strunta i cykelhjälmen. Dessutom hade han klappat Sonjas ilskna katt, utan att bli riven. Men han cyklade förbi hinken han också. Fast han var lika nyfiken som alla andra.
Sommarlovet hade börjat och nu var det slentrianmässiga cykelturer dagtid som gällde. Till badplatsen eller till affären för att köpa glass. Det var inte intressant för någon att cykla extra långt för att titta på hinken.
Men Nora var intresserad. Hon hade inget sommarlov, men väl semester. Solen hade gett hennes bleka kropp en ljusröd yta och hon tillbringade de sista dagarna i hängmattan mellan björkarna. Hon hade inte fått någon ro. Vare sig att lösa korsord eller läsa den nya kärleksromanen. Hon bara låg och grubblade.
Dels funderade hon på vem som ställt hinken där och dels på vad den innehöll. Kanske en guldskatt från Pippi Långstrump? Eller pengar från ett bankrån? Eller kanske en avhuggen skalle? Hon rös vid tanken och satte fart på hängmattan. Boken låg vid fotänden och hon funderade på om hon skulle läsa ett kapitel innan hon cyklade iväg. Nej, hon fick ingen ro.
Boken föll i backen när hon reste sig upp och hon gick med långa steg mot förrådet. När hon rullade ut cykeln såg hon att bakdäcket var platt. Typiskt. Hon svor en ramsa och bestämde sig för att ta Svens cykel. Den var nypumpad och hade cykelkorg. Den kunde vara bra att ha ifall hon bestämde sig för att ta med hinken hem.
Jag köpte nya blomkrukor förra veckan. Eftersom det varit mycket teater har jag inte hunnit plantera det jag skulle.
Men igår hann jag med det. Hoppas blommorna kommer att trivas nu.
Här är blomuppsättningen som står i trappan där det är mycket ljus. Jag väntar på att något grönt ska komma upp från den aprikosa krukan snart….
En jättesöt klänning
Och en rosa top
Äntligen ett par enkla, sköna ballerinaskor
Igår var det sista föreställningen och nedpackning av teknik, kläder, kulisser och rekvisita. Ett otroligt härligt gäng som jag fått chansen att jobba med. Nu ska jag tvätta kläder och plocka undan efter den här uppsättningen och snart väntar nya äventyr.
