Sommarens sista allsång gick av stapeln i onsdags
Det gick jättebra och vi hade mer tur med vädret den här gången
Bra pianospel av Svante.
Ikväll är det allsång vid slottet i Vingåker igen. 18,30 startar vi och håller på en timma ungefär. Ska bli kul. Vädret verkar bli lite lagom idag, det är bra om det inte är förs varmt för då ligger ju alla på stranden eller påtar i trädgården.
Jag ska själv ut en vända nu och klippa gräs, kantklippa och kanske dra upp några ogräs. Det är ju bara att passa på för vädret är ju lite varannan dag.
På lördag och söndag är det sista föreställningarna vi gör i Katrineholm vid Djulö. Vi ska filma på lördag så att vi får ett minne att ta med oss. Det är kul att ta fram och titta på efter ett tag.
Nu blir det påtår och sen ut i trädgården. Ta hand om er därute.
Solen skiner och jag började morgonen hos tandläkaren. Jag överlevde så nu blev det gräsklippning och lite trimmer innan lunchen. Skönt. Det finns huur mycket som helst att göra i trädgården men jag känner att jag börjar komma ifatt lite nu. Bara solen är framme så man kan köra på några timmar varje dag.
Ikväll är det rep med ukulelegänget och imorgon rep inför allsången och sen blir det att ta sig till Sävstaholms slott i Vingåker och sjunga på kvällen. Vi hoppas på sol.
Äntligen var de på väg mot sjön. Att det blev av efter alla dessa år var något Sune knappt trodde var sant. Han blev med ens tio år yngre när han tittade i backspegeln. Iris däremot, var surare än vanligt.
För en gångs skull hade väderleksrapporten stämt. Sol och värme var på väg. Skjortan klibbade på ryggen och han torkade sig i pannan flera gånger. Gymnastikskorna var inte knutna och när de kört på raksträckan hade han tagit av sig dem.
”Se dig för så vi inte slutar i diket.” Iris snörpte på munnen och höll i säkerhetsbältet med båda händerna. ”Vi är snart framme.”
”Ta det lugnt, det kommer att bli bra det här.” Han försökte låta positiv.
”Det är femtio här. Akta fartkameran.” ”Ja, jag har väl aldrig kört för fort.”
De passerade genom Baggetorp och inte en människa syntes till. Alla låg säkert och flämtade på badstranden vid Viala eller Djulö. Eller i en egen pool på tomten. Iris hade aldrig velat ha pool. Det fick räcka med badkaret och duschen. Att ligga på en solstol och kunna svalka sig för att undvika solsting låg inte i hennes intresse.
Sune tittade i backspegeln och konstaterade att allt var ok. Vid sjuttio skylten ökade han sakta och längtade efter de svalkande vågorna vid Djulö. Några större vågor blev det aldrig men det kanske kunde komma in någon liten bris som gjorde att det fläktade. Han älskade vatten. Som liten hade han velat bli sjöman och resa runt hela jorden. Se nya kontinenter, stiga iland i exotiska hamnar, upptäcka nya kulturer och lära sig språk.
Han hamnade på Ericsson. En ganska bra kontorstjänst med schysst lön. Men drömmen om sjön hade alltid funnits där. Nu när fabriken skulle läggas ner i Katrineholm och han bara hade ett halvår kvar till pension hade han uppfyllt sin dröm. En dyr men efterlängtad båt. Iris hade efter många långa samtal gått med på att sälja det lilla torpet utanför Katrineholm. Gräsmattan växte, ogräset frodades och äppelträden var inte klippta under de fyra sista åren. Sune orkade inte längre. Iris hade sin dåliga axel och barnen hade flyttat till Stockholm.
Visst var de nere och hälsade på ibland men Sune kunde knappast kräva att de skulle klippa gräs när de kom.
En båt i plast var nästan underhållsfri. Givetvis måste man sköta om den men inte i samma utsträckning som tretusen kvadratmeter tomt. Nu kändes det som om Sune dragit upp sitt sista ogräs och rödfärgat den absolut sista väggen. Solen skulle de få njuta av i alla fall. Dessutom skulle han kunna fiska lite. Det hade han knappt gjort sedan han var grabb. Eftersom deras söner valt fotboll blev promenaderna till sjön lätträknade.
Nu närmade de sig sjön och Sune växlade ner. Han satt framåtlutad och tittade stort på den lugna blå ytan. Ett par fiskmåsar satt på en sten längre ut i vattnet och björkarna ramade in den smala vägen.
”Ser det inte vackert ut?” Han stannade bilen och tittade på Iris.
Hon såg ut som om hon svalt en knäckemacka på tvären.
”Jag kan bli sjösjuk. Det gungar och då blir jag dålig. Och sen spyr jag…” Hennes händer var fortfarande som fastlimmade runt säkerhetsbältet. Sune skakade på huvudet.
”Vi kanske får fisk som vi kan äta. Tänk att grilla färsk fisk man själv har fångat.”
”Tror du det är någon barnhajk det här?” Saliven sprutade när hon vände sig mot Sune.
Det var då han fattade sitt beslut. Han hörde henne inte skrika när han startade bilen och körde mot sjökanten. Han såg henne inte när hon panikslagen tystnade och bilen började rulla ner i vattnet. Han märkte inte när hon försökte få loss bilbältet och slita upp bildörren för att komma ut.
Däremot njöt han när det kalla vattnet omslöt hans kropp och han simmade lugnt upp till ytan när hela ekipaget rullat ner i sjön. Båten flöt och han simmade mot aktern där han tog sig upp. Bubblorna efter Iris sista andetag bekom honom inte. Han plockade fram sitt fiskespö i båten. Efter en stund fick han äntligen napp.
Solen skiner och jag har passat på att klippa gräs och kantklippa. Det blåser som tusan men jag hoppas det lugnar ner sig. Jag har hunnit kolla ett fönster på vinden, dammsugit och plockat ordning inför rep och gig på onsdag.
Nu ska jag ta en dusch, åka in till stan och fixa lite, sen ner till Djulö för våran andra föreställning. Sen blir det en lugn kväll.
Nu har vi haft premiär på vår sommarpjäs och det har ju gått toppen. Det är kul när det är många som kommer och tittar och man får jobba hårt med marknadsföring i alla tänkbara kanaler för att sprida att vi spelar och vilka datum det är.
Redan när jag var liten så fanns utomhusreklam på olika ställen. Det var kanske inte alla skyltar som hade blinkande neon men det var stora skyltar som gav sitt budskap i alla fall. Nu börjar man förstå hur viktig utereklamen är och hur stor påverkan den har. Det är större än man tror.
Utereklamen vågar ta plats och man kan bara inte missa den när man kör in mot staden och det kommer en stor blinkande skylt om kommande arrangemang. Det kan ju även vara reklam som man ser på väg till jobbet, när man promenerar till affären eller åker buss. Man blir lite tvingad att stanna upp, tänka till – eller ibland till och med le.
Det är kul att se hur en välgjord reklam kan bli så himla levande, det är ju inte bara att synas utan man ska synas på rätt sätt, vid rätt tillfälle och gärna pricka in rätt målgrupp också. Dom som lyckas med det är riktigt skickliga.
Man kan till och med få se reklam som ändrar budskap beroende på väder och vind. Vid regn kan det komma reklam för regnplagg och vid som reklam för solglasögon. Att skräddarsy sin reklam är inga problem för nutidens teknik.
Jag kan känna att man ibland dissar utomhusreklam lite, men jag tror att den påverkar oss mer i vardagen är vad vi tror. Man kan ju välja att se sin stad som en levande tavla i olika färger med olika budskap. Den finns där när vi är som mest mottagliga.
Nästa gång du går genom stan, stanna till och kolla runt. Du kanske blir överraskad över hur mycket du faktiskt tar in utan att du tänker på det. Utomhusreklam gör mer intryck än man tror.
En liten bild från sidan när vi hade genrep igår. Idag är det äntligen premiär. Vi började repa i februari i år och har varit på DUD i Katrineholm. I maj började vi vara nere på våran spelplats vid Djulö. Ett par gånger flyttade vi tillbaka till Dud:s lokaler pga regn. Men idag är det dags att hälsa publiken välkommen.
Jag kände mig lite ringrostig som regissör i början, speciellt eftersom vi fick byta pjäs pga rättigheter. Men jag kom igång efter ett tag. Tre nya i gänget och fyra som jag jobbat med sen tidigare. Det tar ett tag att lära känna varandra, sen ska man även regissera en karaktär på ett bra och trovärdigt sätt, men jag tycker att det har gått riktigt bra.
Nu hoppas vi att vädrets makter är med oss, det är lite regn i luften nu. Vi har sålt över 210 biljetter i förköp och det är härligt att ha med sig i ryggen när man startar. Det blir fyra föreställningar i år och jag hoppas att vi kan köra vidare nästa år och kanske utöka till sex föreställningar.
Igår fyllde jag 58 år, tänk vad tiden går. Jag hade ett gig på Frivilligcentralen i Norrköping på eftermiddagen.
Gårdagens arbetsplats. Här har jag sjungit många år nu och är så tacksam över att få komma tillbaka. Nästa gång blir på julafton, för fjärde året i rad. Frivilligcentralen är ett ställe dit man kan gå för att få prata med andra, känna gemenskap, fika, se film, spela spel eller lyssna på lite underhållning. Det är många ensamma som kommer och tar sig en kopp kaffe och en bit jordgubbstårta och lyssnar på musik. Et riktigt viktig inrättning med en fantastisk personal.
Det blev fokus på sommarsånger men även lite gamla svenstoppshits som, Leva livet, Jag vill vara din Margareta och Sånt är livet. Mycket kul och mycket applåder. Tack Frivilligcentralen för ert arbete och för att jag får komma till er.
I onsdags var det allsång i parken i VIngåker
Det är en hel del att fixa innan man kan ta första tonen på scenen
Vid större jobb, som allsånger, är man i behov av en riktigt bra ljudtekniker
När allt är riggat är det dags för soundcheck
Sen är det kaffe som gäller, en halstablett och vänta in publiken.
Igår repade vi inomhus, vi har varit på plats så pass mycket nu så vi känna oss ganska hemma på scenen. Regnet strilade ner men vi hann ändå ta några pressfoton
Ja, så här ser det ut bakom scenen och det är inte så glamoröst som man kan tro
Fikarum och loge/rekvisitaförråd. Härligt
