Fredag och sista dagen på arbetsveckan. Idag blir det träning på lunchen och sen hem till landet. En lugn helg väntar och badhuset är fortfarande stängt. Inget kul. Jag får ladda med lite serier och sen har jag kommit igång bra med läsandet och det är kul.
Det finns inte så mycket att göra utomhus just nu. Trädgården är ganska tråkig så jag får passa på att vila och slöa och förbereda lite koreografi till danskurserna på söndag.
Det blir fullt med aska på golvet när man eldar så mycket som jag. Nu hittade jag en snygg borste och skyffel som får plats under täljstenskaminen.
Nya köksgardiner. Lite tjockare tyg och glatt mönster
En jättesnygg dammvippa. Redan invigd.
Jag brukar plantera lite frön på våren. Alltid lika kul att se när det börjar växa. Nu är det lite tidigt men i mars kanske april så börjar dom sälja fröer och då köper jag alltid lite påsar. Morötter, smultron och blommor.
Jag siktar ofta egen jord och har gamla blomlådor så det är bara fröna som kostar. Kul och trevlig sysselsättning som jag ska ägna mig åt under våren. Jag längtar!
Han tappade den gång på gång. Det var som om den var inoljad ochgjord för att glida ur hans hand. Frustningarna blandades med flämtningar när han sprang. Tröjan var blöt på ryggen.
Han fick väja för en jamande katt som gled in under en rostig Volvo. Men han hann inte spotta tre gånger, det var för bråttom. Handen hade börjat blöda av den vassa eggen och dropparna markerade hans framfart. Fåglarna repeterade en symfoni och om det inte vore för de sista minuternas händelser hade detta varit den ultimata sommardagen.
Stegen blev tyngre och benen ville inte samarbeta. Synd att han inte utnyttjat gymkortet oftare. Inte en människa syntes till på gatan. Var alla i skolan eller på jobbet? Inte ens en hund skällde. Bara katten som jamade. Kanske av rädsla. Rädd ja, det var Roger också. Ändå sprang han mot faran.
Det var många som skulle ha sprungit fram till den brinnande bilen för att se efter om det inte var någon i den. Folk var rädda och misstänksamma. Men Roger var inte rädd för någonting. Han handlade istället för att tänka.
Lågorna flammade upp runt bilen och han höll händerna framför sig som skydd. Han tvekade innan han lutade sig fram och stack ner kniveggen längs med rutan. När låset klickade till andades han ut av lycka. Bilhandtaget var glödhett och mannen i bilen var medvetslös när Roger drog ut honom. Han blev sittande några sekunder. Hur var det man gjorde? Livräddningskursen på jobbet kändes avlägsen.
Det var inte förrän nu han såg vem han dragit ut ur bilen. Mannen, som var efterlyst i tidningen, vägde över hundra kilo och hade utnyttjat sitt gymkort bättre än Roger. Genom stubben såg han ett flertal tatueringar. Mannen grymtade till och Roger hann inte reagera förrän han kände något varmt komma från magen. Den kniv han hämtat för att få upp bildörren med, satt nu i hans mage. Han drog sakta ut den och stirrade på den vassa blodiga eggen. Sedan föll han ner medan den tatuerade mannen reste sig och gick.
Vaknade i stan och såg morgonnyheterna med en kopp kaffe. Det regnar och blåser ute och är lite ruggigt. Det blev morgonpromenad, äggmacka och kaffe. Nu börjar dagen och det blir lunchträning.
Saknade morgonbrasan
Lite mat i magen och snack med en vän sen pluggtiden. Så härligt det är när man löser världsproblem och vågar prata om det mesta. Stöttar, ger tips, blir stöttad och får tips. Bästa vänner helt enkelt.
God mat och efterrätt på det. Tack för idag och sov gott.
Livet rullar på. Jobb, träning, mat, landet, sova, läsa, se film, sen börjar det om igen. Ingen teater som läget är nu. Förr blev jag bombarderad med nyhetsmail om premiärer och olika konserter. Det är tunt med det nu…
Jag såg att Hundraåringen, ska bli teater med Claes Malmberg. Det kan nog bli kul. Något att se fram emot. Annars är det lite lugnt just nu…
Annat var det i somras…
Nu förstod han varför han hört ljud i korridoren. Kroppen som mötte honom såg med ens gigantisk ut. Ett sammelsurium av kroppsdelar som inte passade ihop symmetriskt för fem öre. Likt ett lapptäcke sytt med förbundna ögon, utan huvud. Oscar blev stående och hans andhämtning ökade. Han fick luta sig mot väggen för att inte falla ihop.
”Hur kan du..? Vad gör du här?” Han talade till någon utan huvud och det hela började likna en tecknad film i skräckgenren.
När han backade följde varelsen efter. De smala vaderna bar upp resten av kroppshyddan och det var inte förrän nu Oscar förstod vad han gjort. Att spara kroppsdelar som han förälskat sig i för att sy ihop till den perfekta kroppen och hoppas på att allt skulle kunna fungera var en galen idé. Nu kändes det som om hans dröm var på väg att krackelera, likt en storm som raderar ett sandslott.
”Rör mig inte.” Han vände sig om och började springa. Benen kändes tunga och han hade svårt att få dem att lyda. När han kom fram till dörren med nödutgångsskylten, kände han en hand på axeln. Det var en kvinnas hans men med en mans styrka.
Oscars kropp vreds om och han kände en ström av något varmt rinna nerför halsen när Varelsen slet av hans hals. Hans kropp föll till golvet och ögonen stirrade envist ut från huvudet.
Varelsen tog huvudet under armen, gick in i obduktionssalen och sydde fast det på sin kropp. Sedan gick han ut i korridoren och hämtade Oscars kläder och nycklar. Kroppen placerade han innanför en lucka. Han tog den sista klunken av kaffet som stod kvar, sedan gick han hem till Oscar för att äta och sova. Imorgon var det en ny arbetsdag.
Vaknade på landet efter att ha sovit dåligt. Öm i armen och vaknade ständigt. Inget kul. Läste lite imorse och tog en kopp kaffe. Lite morgonnyheter och sen in till stan och promenad 40 minuter.
Jag är glad och tacksam över att jag kommit igång med promenaderna. Det har gått mycket bättre än jag vågat hoppats på. Jag har aldrig gillat att gå, springa är min melodi och det har jag ju kommit igång med igen. Det känns bra.
Nu blir det påtår sen är det onsdag.
