Det såg nästan vackert ut där hon satt. Jag hann bara se henne några sekunder när jag åkte förbi, men jag såg att hon satt på en ihoprullad matta. Som Aladdin ungefär. Han som flög överallt på sin fina matta. Sedan såg jag att hon pratade i sin mobil och då blev det inte lika vackert längre. Likt en magi som försvann i samma sekund man sticker nålen i en ballong. Fast utan ett pang.
Hon satt i den övre delen av backen och hade satt sig ner för att vila. Den ljusa skjortan fladdrade lätt för vinden och det långa, lockiga håret vilade på hennes rygg. Sedan ringde mobilen. Eller om den ringde först. Hon såg avslappnad ut och matkassarna stod snett bakom henne. Jag fundera på vad som fanns i dem.
Mjölk, en limpa, kaffe och tvättmedel. Eller knäckebröd, senap, pasta och juice. Eller en stor påse godis. Lakrits, choklad och sura nappflaskor. Det var i alla fall vad jag skulle ha köpt. Tänk om hon köpte grädde och den surnade när hon satt där. Tiden kan rinna iväg snabbt när man pratar i telefon. Och ligger solen på så kan maten snabbt bli förstörd. Jag bestämde mig för att det var mer knäckebröd än grädde och det kändes bra.
Mattan hon satt på var ihoprullad och jag blev nyfiken på hur den såg ut. Var den persisk månntro? Det kanske var en sån där…Gabbe-matta, eller vad det heter. Någon vävd trasmatta var det i alla fall inte, då skulle den ha varit plattare och mer färggrann. Nej, det var nog en persisk matta med grå baksida och långa fransar. Som man kan kamma när man dammsugit och fått bort alla små dammkorn och bitar av knäckebrödet. Jag bestämde mig för att det var en persisk matta med just långa fransar och det kändes bra.
Roligt och förunderligt hur tankarna kan sväva iväg när man ser någon och fantasin börjar flöda.
Visst är det!