Gideon Wahlberg, är en mycket känd författare som skrivit många sånglustspel. Många påminner om varandra med kärlek, förvecklingar, sång, svartsjuka, pengatryt och det gamla vanliga. Den mest kända är Söderkåkar som också sänds på teve ett flertal gånger.
Frågan är varför många väljer att spela Gideons pjäser år efter år. Är det det enkla, charmiga spelet med dragspel vi gillar? Den ganska enkla storyn där de unga är kära men inte ser ut att få varandra förrän i slutscenen?
Jag som Lilly i Skärgårdsflirt
Känner vi igen sångtexterna och sjunger med, eller vad är det som gör att hans pjäser spelas om och om igen? Jag har själv spelat med i Skärgårdsflirt. Det är samma koncept i nästan alla pjäser och det kanske är tryggheten vi söker? Det går bra på slutet, boven åker fast och alla blir lyckliga och alla sjunger en klämkäck visa till dragspelets toner innan blommorna delas ut.
Baddräkt med volang går alltid hem
Jag gissar på att det är tryggheten vi söker. Vem vill se filmer där det är sorgliga slut hela tiden? Där alla dör och alla skiljs åt som fiender? Eller där inga vackra melodier spelas eller sjungs? Nej, trygghet är det som gäller.
Eller vad tror du?
