En grymtning i fullmånens sken – del 1/2

Det var verkligen som en äkta grisgrymtning. Ett snörvlande ljud som

väckte avsky. Helge visste direkt att de hade kommit tillbaka. Hela

gräsmattan som han och sonen sått förra sommaren var förstörd.

Uppbökad och geggig. Grästovorna låg huller om buller. De hade hållit

sig borta i flera dagar. Nu var de tillbaka. Men Helge var beredd.

Regnet smattrade likt tennsoldaters gång på fönsterbrädet. Kepsen

landade på huvudet och västen tog han på i bara farten. En dov rap

kom innan han fick tag i bössan som var laddad och stod bredvid

ytterdörren.

Det var ett lätt klapprande ljud som plasttofflorna gav ifrån sig när

han tog sig nerför trappan. Fullmånen sken som en apelsin mellan

träden och gav honom det ljus han behövde.

Det var mitt under fyrans nyhetssändning han blev störd. Mjölkglaset

och kvällsmackan låg prydligt uppdukade på en bricka och

katten hade fått en skvätt grädde. Nu låg Missan på sin plats i soffan

och spann. Detta var den skönaste stunden på hela dagen efter allt slit

i skogen. Total avkoppling och lite nyhetsprat rundade vanligtvis av

hans kvällar. Men nu visste irritationen inga gränser. Nu jävlar skulle

de få.

När Helge kommit runt husknuten scannade han vant av gräsmattan.

Inte ett spår. Med bössan i höger hand gick han ner mot vedboden

med bestämda steg. Vedkorgen som skulle ha burits in tidigare,

stod på kvar huggkubben. Den välslipade yxan var prydligt upphängd

på väggen med hjälp av två tolvtumsspikar. Bakom kubben var sexton

kubikmeter blandved prydligt travat. Mest björk. Det var lite av

hans terapiarbete på sensommaren. Ett konstverk att få ihop raderna

snyggt utan att det rasade under årets lopp. Man fick inte ens in ett

finger mellan vedträden. Helge log nöjt när han spanade in sitt arbete.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.