Den perfekta kroppen – del 3/3

När allt var fastsytt gick han bort till kaffebryggaren. Det var värt att fira med en nybyggd kopp. Glädjen visste inga gränser och han önskade att han hade någon att dela glädjen med. Tord var knappast aktuell. Han skulle aldrig kunna förstå hur Oscar tänkte.
Tord obducerade på löpande band och jobbade ända in i kaklet. När klockan var en minut i fyra gick han hem till frun som hade maten på bordet. Sedan tog han en lång runda med hunden och spenderade resten av tiden framför teven. Tills det var dags att gå och lägga sig och ställa klockan inför nästa arbetsdag.


Maken till tristess får man leta efter, tänkte Oscar och hällde upp mer kaffe. Varelsen kunde gott få ligga framme tills imorgon och lufta sig lite. Så snart han fått in ett lik med ett vackert ansikte skulle allt vara fullbordat. Som han längtade.


Kaffet passerade hans strupe och han släckte ner och gick ut. När rocken hängts in i skåpet hördes ett skrapande ljud i korridoren. När han vände sig om fanns det ingen där. Oscar ryckte på axlarna och tog på sig sin jacka. Det klickade till när hänglåset slog ihop och han gick ut i korridoren.

Nu förstod han varför han hört ljud i korridoren. Kroppen som mötte honom såg med ens gigantisk ut. Ett sammelsurium av kroppsdelar som inte passade ihop symmetriskt för fem öre. Likt ett lapptäcke sytt med förbundna ögon, utan huvud. Oscar blev stående och hans andhämtning ökade. Han fick luta sig mot väggen för att inte falla ihop.
”Hur kan du..? Vad gör du här?” Han talade till någon utan huvud och det hela började likna en tecknad film i skräckgenren.


När han backade följde varelsen efter. De smala vaderna bar upp resten av kroppshyddan och det var inte förrän nu Oscar förstod vad han gjort. Att spara kroppsdelar som han förälskat sig i för att sy ihop till den perfekta kroppen och hoppas på att allt skulle kunna fungera var en galen idé. Nu kändes det som om hans dröm var på väg att krackelera, likt en storm som raderar ett sandslott.


”Rör mig inte.” Han vände sig om och började springa. Benen kändes tunga och han hade svårt att få dem att lyda. När han kom fram till dörren med nödutgångsskylten, kände han en hand på axeln. Det var en kvinnas hans men med en mans styrka.
Oscars kropp vreds om och han kände en ström av något varmt rinna nerför halsen när Varelsen slet av hans hals. Hans kropp föll till golvet och ögonen stirrade envist ut från huvudet.


Varelsen tog huvudet under armen, gick in i obduktionssalen och sydde fast det på sin kropp. Sedan gick han ut i korridoren och hämtade Oscars kläder och nycklar. Kroppen placerade han innanför en lucka. Han tog den sista klunken av kaffet som stod kvar, sedan gick han hem till Oscar för att äta och sova. Imorgon var det en ny arbetsdag.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.