Att skriva är svårt, utmanande och utvecklande. Man lär sig nya saker varje gång man plitar ner några meningar. Karaktärerna man skriver om får ett eget liv och man får verkligen chans att använda sin fantasi. Vi har nog en förmåga att krångla till det var det gäller karaktärerna och skriva långa uppsatser om deras bakgrund.
Jag fick nyhetsmail idag där Anders Fager skriver om att vi borde fokusera på vad karaktärerna gör i dagsläget istället. En berättelse uppstår ju när någon får problem att göra det den vill. Det är ofta flera viljor som krockar och någon vill hjälpa och någon vill stjälpa.
Man får börja med ett namn och fundera på vad man har för fördomar om namnet. Vad behöver vi veta egentligen?
Sen kan man ge dom ett karaktärsdrag, t ex känslig, trött eller dominerande.
Efter det kan man skapa relationer mellan de karaktären man skapat.
Sen kan det vara dags att ge dom några hemligheter. Dricker dom i smyg? Spelar bort pengar? Vilka känslor har dom för varandra?
Sen är det dags att skapa konflikter och låta dramat börja. Huvudkaraktärerna bör ändras och utvecklas under berättelsens gång. Vill man underlätta för sig själv skriver Anders att man kan rita figurer och dra pilar mellan dom för att ha ännu bättre koll på läget.
Kan det vara bra tips för dig?
Tycker alltid att du kommer med bra tips 😀
Tack Bästa Dixi!!!
Såg att samma råd var publicerade i en artikel i nya numret av tidningen Skriva, som förstås då Fager skrivit. Jag har inte för vana att skriva långa noveller om mina karaktärer (som jag förstått att många gör), men det är förstås bra att veta hur karaktären borde reagera när de ställs inför olika situationer och problem. Fast å andra sidan är det spännande och roligt om en karaktär kan överraska. Det ena utesluter inte det andra, kanske.
Jag gjorde det till första boken, men gör det inte nu längre!