Vänskapen övervinner allt – del 3/5

”Var jobbade han sa du?” Sandra blev plötsligt på sin vakt när hon såg en reklampenna ramla ut ur Carinas väska. En precis likadan penna hade Tomas haft i sin bil. Men det måste bara vara ett konstigt sammanträffande. Eller arbetade båda två på samma företag?
”Han är konsult på Landins IT. Det går bra för firman och han funderar på att köpa in sig till hösten…” Hon fortsatte att prata, nästan utan att andas och Sandra satte colan i halsen när hon hörde Landins IT. Det kunde inte vara ett sammanträffande. Det måste vara samma kille helt enkelt. Hur kunde detta vara möjligt? De hade ju bestämt att träffas i helgen och…

”Det är ju fantastiskt kul och… Din mobil ringer, ska du inte svara?”
Det stod Tomas på displayen och Sandra skakade nästan när hon sa sitt namn.
”Jaha, jaså har du fått förhinder den här helgen också? Vad synd. Men vi ses imorgon eftermiddag eller? Nehej. Ja, gör det. Jag ringer när jag kommer hem. Kram, kram.”

Sandra stirrade på telefonen och såg bilden på Tomas. Hon tittade på sin väninna som tog det sista av sin cola. Carina hade fått kontakt med servitrisen som precis levererat notan.
”Ja, det kanske är dags att betala?” Carina plockade fram sitt kort och kollade notan.
”Du, jag måste fråga en sak. Kan du kolla? Det här är Tomas. Min kille.” Sandra höll fram sin mobil och visade Carina bilden. Hon såg väninnans ansiktsfärg sakta blekna när hon visade bild efter bild på Tomas och henne. Hon visade fler bilder. På bilen och på stugan i viken.

Carina tyckte att han såg lite smal ut på bilderna men det kanske bara var dåligt ljus. Håret såg kortare ut men det kunde inte vara någon annan än Anders. Vad betydde detta? Hade de dejtat samma kille utan att veta om det?

Tystnaden som följde blev både pinsam och smärtsam. Det var som att luften hade gått ur dem. Efter några sekunder, som kändes som minuter började Carina ta till orda.
”Men det där är ju Anders, min kille.”

”Nej, det är Tomas. Och han är min.” Sandra spottade ut orden i vredesmod.
”Den jäveln, vilken skitstövel. Hur kan han bara?” Carina knöt näven och önskade att hon hade den runt hans hals.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.