”Anders är verkligen toppen.” Carina fortsatte prata mellan tuggorna och beskrev honom på ett sådant sätt att Sandra blev mer och mer övertygad om att hon beskrev Tomas. Men så kunde det väl inte vara? Hon kände sig med ens proppmätt och lade ner besticken och torkade sig om munnen.
”Men du då? Hur går det på ditt jobb?” Carina tittade på Sandra som nästan blev överrumplad av frågan.
”Ehh, jo då, det knallar på. Jag ska få lite nya arbetsuppgifter och nästa vecka ska jag på en kurs i två dagar och…”
”Förresten, du måste se hans nya bil. Vänta, jag har en bild på den. Den är så snygg.” Hon letade i väskan efter mobilen medan Sandra förgäves försökte få servitrisens uppmärksamhet för att kunna be om notan.
”Var jobbade han sa du?” Sandra blev plötsligt på sin vakt när hon såg en reklampenna ramla ut ur Carinas väska. En precis likadan penna hade Tomas haft i sin bil. Men det måste bara vara ett konstigt sammanträffande. Eller arbetade båda två på samma företag?
”Han är konsult på Landins IT. Det går bra för firman och han funderar på att köpa in sig till hösten…” Hon fortsatte att prata, nästan utan att andas och Sandra satte colan i halsen när hon hörde Landins IT. Det kunde inte vara ett sammanträffande. Det måste vara samma kille helt enkelt. Hur kunde detta vara möjligt? De hade ju bestämt att träffas i helgen och…
”Det är ju fantastiskt kul och… Din mobil ringer, ska du inte svara?”
Det stod Tomas på displayen och Sandra skakade nästan när hon sa sitt namn.
”Jaha, jaså har du fått förhinder den här helgen också? Vad synd. Men vi ses imorgon eftermiddag eller? Nehej. Ja, gör det. Jag ringer när jag kommer hem. Kram, kram.” Sandra stirrade på telefonen och såg bilden på Tomas. Hon tittade på sin väninna som tog det sista av sin cola. Carina hade fått kontakt med servitrisen som precis levererat notan.
”Ja, det kanske är dags att betala?” Carina plockade fram sitt kort och kollade notan.
