Våning Zero – del 3/3

Det var kallt och hon drog i t-shirten som för att få den längre. Hon
försökte utröna var hon befann sig men det var svårt i mörkret. Det
brummande ljudet fortsatte och hon gick mot det med armarna framför
sig. Korgen fick stå kvar. Källargången vek av efter några meter
och hon kunde se en lampa som blinkade i ena änden av gången. Lina
sänkte armarna och började gå lite snabbare. En svag doft av sköljmedel
nådde hennes näsborrar och det luktade äpple. Samma sköljmedel
hon själv använde.

Lampan blinkade skarpare och i slutet av källargången fanns det
två dörrar. På lampan lekte två spindlar tafatt. Under lampan fanns ett
gammalt element som börjat flaga. Det brummande ljudet från maskinen
var starkare nu. Kanske kom det från ett av rummen i närheten.

Det fanns en dörr på höger sida och en på vänster. Hon tog tag i
handtaget på den högra dörren men ångrade sig. Sen tog hon tag i det
vänstra handtaget och öppnade dörren sakta. Den var lätt att öppna
och det luktade gott när hon kom in i rummet. Efter bara en sekund
åkte dörren igen bakom henne med en smäll. När hon vände sig
om var den borta. Det fanns bara en stor rund metallskiva kvar. När
vattnet från taket kom ner över henne drabbades hon av panik och
kippade efter andan. T-shirten slimmade sig på hennes smala kropp
och hårtofsen hamnade på golvet. Håret rasade ner och hon försökte
hitta tofsen i panik.

Nu spred sig en doft av tvättmedel. Vattnet fortsatte komma och det
blev löddrigt runt fötterna. När hon vände sig om kunde hon urskilja
en glasruta mitt framför näsan. Genom den såg hon fru Carlström
som log.
”Man måste passa sina tvättider.” Sen gick fru Carlström och maskinen
började snurra.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.