Vad är det som är roligt?

Det var många av mina teatervänner som jag stött på genom åren lopp som kom och tittade på min föreställning ”I ensamhetens korridor”. Det uppskattar jag, ett enormt stöd för det slit man lagt ner. Jag fick mycket fin feedback och en del frågor som jag funderar över.

Hur skriver man för att det ska bli roligt?

Ja, hade man svaret på den frågan skulle man nog få Nobelpriset. När jag skriver något så skriver jag fort. Pjäsen skrev jag på tre veckor i somras och givetvis har jag ändrat en del men inte så mycket som jag trodde. De största ändringarna är gjorda pga den lokal vi spelade i, för att det skulle kunna genomföras praktiskt.

Några smärre justeringar gjorde vi när vi repade som att byta ut fibrer mot fiber och att skriva in Talltullen, något som alla Katrineholmare vet vad det är. Lite lokalt helt enkelt. Jag är inte så mycket för att köra lokalt egentligen utan tycker att en pjäs ska kunna spelas i vilken stad som helst i Sverige utan att man ska behöva göra om manuset.

Nåja, vad är det som är roligt då? Min erfarenhet är att om man skriver från hjärtat och tänker på vad man själv skulle skratta åt så brukar det ordna sig. Vissa av oss har sjuk humor och vissa av oss skrattar åt en gubbe på scen med kutig rygg… Men om man konstlar till det blir det aldrig bra.

Jag måste skriva om det jag tycker är kul för att helheten på pjäsen ska fungera. Inte tänka på vad publiken skulle vilja höra, för att sen stoppa in mina tankar i manuset. Det skulle bara bli rörigt. Givetvis är det bra att ha någon testläsare. Men då bör det vara någon som kan vara ärlig på ett bra sätt och peka på utvecklingsmöjligheter och inte bara säga ”Va duktig du är som skriver så mycket”.

Frågan vad som är roligt och inte kan nog vältras in absurdum och kommer så att göras. Huvudsaken är att vi som författare har kul när vi skriver och att vi inte sårar andra i vår framfart. Då skriver vi äkta och med kärlek och då tror jag att det blir bra!

Vad tror du?