Trollen som dansar i dimman – del 3/3

De andra trollen hade vänt sig mot mig och eftersom solen gömt sig bakom molnen kom mörkret som en svart hinna över hela ängen. Trollen såg ut som siluetter och jag skämdes för att jag hade trängt mig på. Det var som om jag hade stört det stora sällskapet i deras privata glädjedans. Och nu var alla sura och arga på grund av mig. En människovarelse på fel plats vid fel tillfälle.

Sekunden senare började jag springa därifrån. Ängen tycktes ha blivit större och jag snubblade flera gånger och skrapade knäna. Trots smärtan och blodet som rann, sprang jag vidare. Inte förrän jag kom upp till staketet som omgärdade rastplatsen, vågade jag stanna.

Sakta vände jag mig om och tittade. Stenröset låg öde och solen hade tittat fram igen. Jag klev över staketet och pustade när jag gick fram till min cykel. Det kändes skönt att se den, som att känna sig hemma ungefär. Efter ett par klunkar energidryck var jag beredd att åka. Blodet färgade strumporna röda men jag var fokuserad på att ta mig hem.

Det var när jag satte händerna på styret som jag fick syn på den. Rosetten. Den var knuten runt cykelstyret och det satt fortfarande kvar några långa, sträva hårstrån från trollet. Hur hade den hamnat där? Jag såg mig omkring men det fanns ingen i närheten. Efter en stund cyklade jag därifrån med ett leende på läpparna. Bakom mig tittade två små troll fram bakom soptunnan. De vinkade och sprang skrattande in i skogen.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Trollen som dansar i dimman – del 3/3

  1. Eva-Lisa skriver:

    Spännande slut! 🙂 Nu har jag ju missat övriga delar, så tror jag måste läsa dem med!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.