Nu har jag läst ut Jonas Gardells sista bok. Och ja, det var det. Ett sammelsurium av människor och en berättelse om hans uppväxt, bitvis lite rörig. Jag tyckte den var sisådär och kom på mig själv att bara sitta och vända blad ibland. Ändå har han ett språk som flyter som olja på vatten och skriver bitvis ganska poetisk, men storyn känns sisådär.
Gomorron därute. Matte hämtade kaffe så jag passade på att sträcka ut mig lite… nu vet jag inte om det finns nån plats kvar här!
