Plats på scen herr Albin – del 3/4

”Hur kan du veta…” Bengt stannade och tittade misstänksamt på

Albin.

”Nja, jag menar att jag förstår det. Premiären är ju i antågande. Nu

kommer Bea och Anette. Då kan vi starta.”

Lelle och Bengt tittade förvånade på varandra. Hur kunde Albin

vara så insatt i allt? Nåja, de hade knappast tid att ta reda på mer

detaljer om mannen som dykt upp. Ville han hjälpa till skulle de inte

hindra honom.

Albin flög fram över scengolvet och efter en kort presentation av

medspelarna började de repetera första akten. Arbetet flöt på med

förnyad energi. Alla hade fullt upp med sina egna repliker men följde

Albin med imponerande blickar när de märkte vilken scenvana han

hade. Tyngden i hans repliker gjorde rolltolkningen trovärdig och han

intog scenen med pondus.

”Du ser inte ut att ha gjort något annat i hela ditt liv. Fasen vad bra

du är. Grymt imponerande.” Lelle stannade upp och påminde alla

om att det var paus. De drack kaffe och åt nybakad sockerkaka som

Bea haft med sig. Albin trivdes med skådespelarna i teatergruppen.

Känslan av att han blivit en fullvärdig medlem infann sig fort. Den

här gemenskapen hade han längtat efter. Länge. Han var trött på att

vara ensam på vinden med Jasper.

”Kan ni lyssna ett ögonblick. Jag har fått ett sms från Thorbjörn.

Han vill hoppa av.” Bengt stirrade ner i sin mobil precis som om han

trodde att den skulle svara honom. Han sjönk ner på stolen och suckade

djupt.

”Jag förstod det, han har varit ur lag hela hösten. Efter skilsmässan

är det inget som har funkat i hans liv. Kanske bra med en paus.” Bea

tyckte det var skönt att han inte ville medverka. Hon hade tröttnad på

hans sexanspelningar och sena ankomster. ”Albin, var har du spelat

teater förut?”

”Jag har spelat mycket i min ungdom. Flera olika roller. Sedan har

jag sett många föreställningar.” Han strök sig över det silverfärgade

håret.

”Jag måste fråga dig en sak Albin. Under rådande omständigheter

undrar jag om du möjligtvis har lust, och framförallt tid att spela

rollen som Harpagon? Eftersom Thorbjörn…”

”Självklart. Jag ställer upp.” Albin tog en klunk kaffe och såg på

Bengt som sekunden efter kastade sig om halsen på honom.

”Tack snälla du. Du kommer som en skänk från ovan.”

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *