Plats på scen herr Albin – del 2/3

”Jävla strålkastare, jag trodde inte det skulle vara så svårt att få ner
den.” Han reste sig och skakade på armar och ben. ”Inga ben brutna i
alla fall.”
”Ta det lugnt med lamporna Bengt, låt ljuskillen klättra. Ingen mer
frånvaro på scenen tack.” Det här är Albin förresten.”
”Behöver ni hjälp att läsa Harpagons repliker kan jag ställa upp. Jag
har städat färdigt.”
”Va, menar du det? Har du tid att hjälpa oss? Det är ju fantastiskt.
Du kommer som en räddande ängel.” Bengt gick upp på scenen. ”Ja,
du liknar ju Harpagon så det kommer att bli jättebra. De andra kommer
strax och vi kör igång så fort som möjligt. Det är lite ont om tid.”
”Jag vet.”
”Hur kan du veta…” Bengt stannade och tittade misstänksamt på
Albin.
”Nja, jag menar att jag förstår det. Premiären är ju i antågande. Nu
kommer Bea och Anette. Då kan vi starta.”
Lelle och Bengt tittade förvånade på varandra. Hur kunde Albin
vara så insatt i allt? Nåja, de hade knappast tid att ta reda på mer
detaljer om mannen som dykt upp. Ville han hjälpa till skulle de inte
hindra honom.
Albin flög fram över scengolvet och efter en kort presentation av
medspelarna började de repetera första akten. Arbetet flöt på med
förnyad energi. Alla hade fullt upp med sina egna repliker men följde
Albin med imponerande blickar när de märkte vilken scenvana han
hade. Tyngden i hans repliker gjorde rolltolkningen trovärdig och han
intog scenen med pondus.
”Du ser inte ut att ha gjort något annat i hela ditt liv. Fasen vad bra
du är. Grymt imponerande.” Lelle stannade upp och påminde alla
om att det var paus. De drack kaffe och åt nybakad sockerkaka som
Bea haft med sig. Albin trivdes med skådespelarna i teatergruppen.
Känslan av att han blivit en fullvärdig medlem infann sig fort. Den
här gemenskapen hade han längtat efter. Länge. Han var trött på att
vara ensam på vinden med Jasper.
”Kan ni lyssna ett ögonblick. Jag har fått ett sms från Thorbjörn.
Han vill hoppa av.” Bengt stirrade ner i sin mobil precis som om han
trodde att den skulle svara honom. Han sjönk ner på stolen och suckade
djupt.
”Jag förstod det, han har varit ur lag hela hösten. Efter skilsmässan
är det inget som har funkat i hans liv. Kanske bra med en paus.” Bea
tyckte det var skönt att han inte ville medverka. Hon hade tröttnad på
hans sexanspelningar och sena ankomster. ”Albin, var har du spelat
teater förut?”
”Jag har spelat mycket i min ungdom. Flera olika roller. Sedan har
jag sett många föreställningar.” Han strök sig över det silverfärgade
håret.
”Jag måste fråga dig en sak Albin. Under rådande omständigheter
undrar jag om du möjligtvis har lust, och framförallt tid att spela
rollen som Harpagon? Eftersom Thorbjörn…”

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.