På andra sidan

Han kunde inte slita blicken från fönstret. Den tunna nylongardinen

dolde hans ansikte där han satt ihopkrupen på sin lilla fåtölj. Krampen

i benet var plågsam men han kunde bara inte flytta på sig. Något

måste vara fel. Varför tände hon och släckte hela tiden. Varför kom

det så konstiga ljud? Och varför sprang hon omkring och viftade med

armarna?

Huset han bodde i var nybyggt och från hans vardagsrumsfönster

hade han tidigare kunnat spana ut över den grönskande granskogen.

Nu stod det ett beige hus på andra sidan gatan. Det skymde all tänkbar

utsikt. I början hade Greger varit sur över det att han knappt gått

fram till fönstret. Men numera hade han upptäckt att det kunde vara

lika roligt att spana på grannarna som på de eventuella rådjur som

dök upp i skogsbrynet.

Kvinnan på andra sidan verkade vara helgalen. Telefonen låg inom

räckhåll och han sträckte sig efter den. Visst var det 112 som gällde

nuförtiden? Men förresten, vad skulle han säga? Jag har en galen

granne, tror jag. Hon behöver kanske in på hispan. Eller om det är så

att hon…

Ett gällt skrik nådde hans öron och telefonen fick en spricka när

den landade i golvet. Ljuden ekade mellan de öppna fönstren och han

spände öronen för att lyssna om det kom något mer skrik. Men inget

mer hördes. Sekunden senare såg han henne vid fönstret och hon såg

ut att hålla i en stor kniv. En sådan där man bara ser på skräckfilmer,

hann han tänka innan han hasade av fåtöljens framkant och landade

på golvet med en duns.

Vad han inte var medveten om var att Laila Karlsson huserade

i lägenheten på andra sidan gatan. Den nya författarinnan inom

deckargenren. Hon höll precis på att avsluta sin åttonde roman om en

copycat till Jack the Ripper.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.