Ninna – del 1

Det gjorde ont fast ändå inte. Ett tvång som gripit tag om hennes själ och inte släppte taget. Likt ett tuggummi som suttit under en stol, alldeles för länge. Torrt, tråkigt och livlöst. Höll hon rakbladet i en speciell vinkel blev det en pytteliten solkatt på kaklet. Hon vinklade det och lät katten dansa omkring. I ring, i en åtta, i olika vinklar. Det var blankt och kallt. Nyinköpt för dagen.

Hon vilade ögonen på det och höll det mellan tummen och pekfingret. När hon märkte att hennes ansikte förvandlades till glädje omslöt hon rakbladet med hela handen. De smala armarna slingrade sig runt den bleka kroppen. Bara linnet och trosorna fanns närmare. Resåren var trasigt och troskanten var slapp. Det gjorde ingenting just nu.

Den högra armens sår hade förvandlats till ärr och hade blivit fler under det sist året. Ninna hatade sina armar. Igår hade hon handlat och glömt tröjan i cykelkorgen. Kassabiträdet stirrade mer på hennes ärrfyllda armar än på varorna. Efteråt packade Ninna så fort att hon glömde osten. Hon slängde ner allt i cykelkorgen och höll på att köra på en farbror med rullator vid övergångsstället. Han blängde och hon trampade så fort hon förmådde med de tunna benen.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Ninna – del 1

  1. Ethel skriver:

    Sorgligt. Dessa flickor och kvinnor som skadar sig själva. Ledsamt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.