Håret låg som dubbelhäftande tejp på huvudet. Det slutade fladdra
för länge sedan. I förra backen hade en geting fastnat i håret. Den dog
av slaget och hela hans randiga kropp smetades ut. Den lilla handen
hann få sig ett stick i alla fall, det såg getingen som en seger innan han
krossades. Han kompis hann undan med blotta förskräckelsen och
surrade just nu omkring ovanför löparens huvud.
En mil kvar innan den förlösande skylten med ordet ”MÅL” skulle
infinna sig. Hon blinkade bort några svettpärlor som letat sig ner från
pannan. Asfalten täcktes av vita trasiga plastmuggar med gula rester
av apelsinsaft. Under de söndertrampade muggarna blandades svett
och löv med en och annan spottloska. Hon tittade på klockan och fick
extra krafter i den annalkande backen. När svampen med kallt vatten
spred sig över ansiktet uppstod en euforisk känsla.
Det var nära nu. Tiden skulle imponera efter en KK-jogg i gassande
solsken. Vilken känsla att stå överst på prispallen för första gången i
år. Hon kunde nästan förnimma fotoblixtarna och blombuketterna
som prunkade. Inslagna i cellofanpapper med stora rosetter. Egentligen
skulle hon ha övat in ett segervrål och ett snyggt armlyft. Målfållan
närmade sig och det hade tunnat ur med konkurrerande armbågar.
Publikjublet blev allt högre och flaggorna dansade runt i luften
som eldsflammor på ett förstamajbål. Stegen blev längre. Bambambambam.
Det plötsliga surret ovanför huvudet gjorde henne irriterad
och när hon viftade till med armen sköt vänsterbenet fram som en
pistolkula. Det blev en halvspagat och högerknät skrapade i asfalten.
När halsen blev punkterad av getingsticken föll resten av kroppen
sakta ner mot asfalten. Likt en badboll som landat på en vass spik
på bryggan. Allergichocken slog ut hennes immunförsvar på några
sekunder och det sista som hördes var en lång suck när hennes ögon
spanade in konkurrentens segervrål med armarna i luften under skylten
som förkunnade ”MÅL”.
