En enkel scenografi mötte oss på Maxim.
Här knakar det äktenskapet mellan Margaret och Brick. Suveränt spelade av Livia Millhagen och Erik Ehn. Den senare helt okänd för mig men han imponerade djupt med sin alkoholiserade figur.
Det var idel, ädel, adel i resten av rollerna med Marie Göransson och Peter Andersson i spetsen. Alltså Peter Andersson som spelade pappan, var såå bra. Jag har bara sett honom på film och nu känns det som jag måste se honom ler gånger på scen. Live är ju alltid bäst. En energi och tydlighet i replikerna och känslor som var äkta och kom från hjärtat. En otroligt bra skådis.
Marie Göransson var också bra. Snärtiga repliker och bra skådespeleri. Hon älskar sin alkoholiserade son som hellre super än ligger med sin fru. Inga barn blir gjorda och ingen vet varför han dricker. Uppgörelserna blir många och det är temperament som ångar ut över scenkanten. Pjäsen är lite djup och tung men helt klart sevärd.
Något som var lite nytt var att allt filmades av en ”kamerakille” på scenen och att vi på så sätt fick se ansiktsuttryck och mimspel på en stor duk. Det var kanonbra eftersom jag satt på läktaren längst bak. En kul idé som jag hoppas få se mer av. Skådespeleriet stördes inte av att han var där utan flöt på.
Kan du se pjäsen så gör det. Även om det inte är så lättsam så fanns det en hel del roliga poänger och med ett sånt bra skådespeleri blir det aldrig tråkigt.
