Det gick bra på benpasset idag. Kroppen är en lurig konstruktion. Man känner sig trött ibland men är stark som tusan och ibland är det tvärtom. Man ska lyssna på kroppen och inte på knoppen, men ändå inte.
Fär när man sprungit 2 kilometer har man lust att vända hem igen. Lägga sig i soffan, se film och äta praliner. Men, det känns otroligt skönt när man väl kommer hem, dyngsvett, trött och sätter sig på verandan och pustar ut. 1 mil är 1 mil och den är skön när den är klar. Och vid det tillfället gäller det att lyssna på pannbenet.
Sommarbild
