Löpartävlingar, föreläsningar och teater. Allt blir opersonligt och så långt ifrån verkligheten hela tiden. Var finns känslorna, närheten, elektriciteten och hjärtat. Att anmäla sig till ett lopp, betala 300 kr och springa hemma känns huuur värdelöst som helst.
Likaså att lyssna på föreläsningar och delta i möten via webben. Det är så tråkigt att jag blir grå….. Jag har sett nån teaterföreställning via nätet och visst, nån gång kan det vara kul men långt ifrån hela tiden.
Jag hoppas regeringen och folkhälsomyndigheten lättar på restriktionerna och låter Sverige börja leva snart. Givetvis ska vi vara försiktiga, men det finns ju dom som lägger sig som packade sillar på en strand… så hur viktigt tycker dom att det är…
Hålla avstånd eller inte
