Dagarna rullar på och det finns inte så mycket kultur på agendan. Jag känner att det är svårt att hålla ångan uppe. Man ska hålla ut….jag är så trött på det så jag vet inte vad jag ska göra.
Jag jobbar som vanligt och åker till stugan på landet på helgerna. Sen går jag till gymmet och tränar och har min barndansgrupp på Dud en dag i veckan. Det är så som livet ser ut just nu.
Det enda man kan göra är att skriva och spela in musik. Ensamjobb blir tråkigt i längden och jag vet att många håller med mig. Jag läser om restauranger som går omkull och butikskedjor som kursar. Världen är sig inte lik och det känns som att det kommer att ta många år innan allt blir som vanligt igen.
Resebolagen kommer säkert att kunna höja priserna rejält när vi får börja resa ordentligt igen. Tillgång och efterfrågan… Jag håller mig hemma. Nyheterna handlar om vaccineringar, vilka län som hunnit med flest och vilka vaccin som har stoppats. Inte mycket att glädjas över.
Vi får kämpa på och hoppas att kulturen får en rivstart i höst. Många är taggade till tusen och vill ut och turnera, sjunga och spela teater. Att se kultur på nätet är verkligen en nödlösning. Bra ibland men inte i längden. Vare sig för publiken eller skådespelarna.
Livet är upp å ner just nu…
