Hur hamnade jag här?

När jag var lite började jag med barngymnastik. 1972, då var jag 4 år. Det var jättekul. Jag var ingen stjärna men jag upptäckte att det var kul att röra mig till musik. Senare började jag skjuta luftgevär, spela bordtennis och provade volleyboll. Dessutom började jag i skolkören och tog så småningom sånglektioner. Och när jag började gymnasiet så började jag dansa jazzdans.

Jag har många intressen och springer, cyklar, simmar och styrketränar. Sen skriver jag böcker, noveller, barnpjäser och vuxendraman både med och utan musik. Jag tycker även om att fixa i trädgården och är God Man. Ganska gott och blandat.

Under många år jobbade jag med Norrköpings Operettsällskap på Arbis och det blev både sång, dans och repliker. Jag hjälpte även till att sy kläder och koreografera.

Jag tycker det är kul att lära mig nya saker och utvecklas. Tycker om att få feedback och goda råd och jag är inte rädd för att fråga. Men något som följt mig genom livet och som jag alltid gillat och mått bra av, är dansen.

Att skapa koreografier och se andra genomföra dom är underbart. Ibland blir det bra och ibland hade jag kunnat göra annorlunda, men det är helt otroligt vad kul det är. När jag rör mig till musik, låter kroppen sväva med, känner kontrollen och får ett flow, kan inget stoppa mig. Lyckan är total.

Hur många mil jag än springer, hur mycket skrot jag än lyfter och hur många noveller jag än skriver, så kommer dansen alltid att följa mig. Då är jag lycklig.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Hur hamnade jag här?

  1. Ullie skriver:

    ja men har man vuxit upp me musik o dans så följer det nog en sen tror ja

Lämna ett svar till Pia Widlund Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *