Hundarna vid prästgårn – del 1/3

Ingen kunde tro att det bara var dagar kvar till midsommar. När regnet
hamrade mot bilrutan såg det mer ut som en dag i oktober. Tom
suckade och växlade ner till trean. Groparna i vägen liknade månens
yta och Janes huvudvärk blev värre för varje meter.
”Kom du ihåg att hämta skorna hos skomakaren?” Hon vände sig
mot Tom.

”Ja, i morse. De ligger i en kartong i bagaget. Bästa skorna jag
någonsin haft. Skulle aldrig komma på tanken att gifta mig i några
andra.” Han smekte henne på kinden och log.

”Du gifter dig med en som inte tänker göra om det. Och då är bara
det bästa gott nog. Kom ihåg det.” Jane sjönk ner i passagerarsätet
igen och satte fingrarna vid tinningarna.

”Jag tror det är vädret som ger mig huvudvärk. Tur att genomgången
med prästen gick fort. Du förresten, har du dragit ur sladdarna?”
Jane satte sig upp.

”Tagga ner älskling, vi har viktigare saker för oss än att dra ur sladdarna.”
Jane sjönk ner i sätet och förflyttade tankarna till sin fantastiska
brudklänning som hon sytt klart dagen innan. Efter ett djupt andetag
tryckte hon ner axlarna. Huvudvärken lindrades något när hon
masserade tinningarna och såg helgens festligheter framför sig. Ett
midsommarbröllop. Kyrkans gång skulle vara full med björkar och
hennes brudbukett skulle innehålla liljekonvaljer. Det hade hon
drömt om sedan hon var barn. Nu var snart den magiska dagen här.

Syrran Lollo skulle fixa smink och håruppsättning. Naglarna skulle
hon måla själv. Ljusrosa. Oskuldsfullt och romantiskt. Deras föräldrar
hade fixat mat och bröllopsmiddagen skulle vara hemma hos Toms
föräldrar som hade en hästgård bara en kilometer från kyrkan. Hon
väcktes ur sina tankar av Tom.

”Såg du det där?” Han bromsade och stirrade mot den täta
granskogen.
”Var det ett rådjur eller? Kör inte så fort. Vi har ingen brådska.”
”Äh, jag såg nog bara fel. Vad mörkt det blev. Ser du de svarta molnen
som kommer där framme?” Han lade i ettan och krypkörde.
”Skärp dig nu. Det kanske är hundarna.” Jane fnittrade och lade sin
hand på Toms ben.
”De finns inte.”

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Hundarna vid prästgårn – del 1/3

  1. Hilma Eklund skriver:

    Vilken bra text! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *