Grishinken – del 2/3

Det fanns inte en chans att Gunilla hade planerat fel eller missat
något möte. Perfektionist uti fingerspetsarna. Målmedveten, driven
och omtyckt. För många år sedan hade hon börjat sin bana just i den
här matsalen. Sedan fick hon ett arv och beslöt att plugga vidare.
Hon ville bli lärare. Inte bara mat-tant och sleva upp pulvermos och
köttbullar. Nej, Gunilla ville lära barnen svenska, historia och samhällskunskap.
Hon brann för pedagogik och hade snabbt blivit en av
skolan populäraste lärare.

Annat var det förr. Eleverna hade gått omvägar när de skulle lämna
brickan med mat kvar på tallriken. Alla som skulle lämna fick gå in i
diskrummet och själva skrapa av maten. Ner i en hink. En av diskarna
tog med sig hinken hem efter dagens slut. Hennes grisar var tjocka
nu. Gunilla var den som hade stått med armarna i midjan och hött
med fingret åt de elever som dag efter dag lämnade maten i grishinken.
Sönderbrända pannkakor, gummiliknande potatis och sönderkokta
grönsaker. Pölsan såg ut som ”har du ätit – eller ska du äta.”

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.