Grishinken – del 1/2

Om man satte ner fötterna på asfalten var det nästan så att man brände sig. Värmeböljan slog alla rekord redan i juni. Skolbarnen ville ha sommarlov nu och deras hjärnor hade redan kraschat i en härdsmälta likt lava från en vulkan.

På affärernas kvitton var det uteslutande läsk och glass som stod instämplat. Möjligtvis en och annan Flinta-stek som alla trädgårdsgrillar skulle få besök av. Solstolarna var på upphällningen och de villaägare som hade pool hade också gäster. Dom kom inte långt ifrån men de stannade länge.

Sista veckan i skolan och lärarna hade de sista betygssamtalen med eleverna. Denna gång med föräldrarna närvarande. Sen var det dags för semestrar och ledighet. Uppladdning inför nästa termins vedermödor.

Gunilla tittade på klockan och gäspade stort. Högen med plastmappar var genomgången och klar för idag. Hon hade tur som fått så begåvade elever och det kändes som en seger varje gång hon plitade ner högsta omdöme på pappret. En seger både för henne och för hennes elever. Hon ställde kaffekoppen på en bricka och sköt den åt sidan.

Precis när hon börjat leta efter bilnycklarna i väskan hörde hon en bil som bromsade in utanför matsalen. Efter en snabb titt på pappren kunde hon konstatera att alla samtal var klara för dagen. Var det Thomas föräldrar som glömt något månntro?

Det fanns inte en chans att Gunilla hade planerat fel eller bokat något möte fel. Perfektionist uti fingerspetsarna. Målmedveten, driven och omtyckt. Förr hade hon börjat sin bana just i den här matsalen där hon satt nu. Sen fick hon ett arv från sin mormor och tog ett beslut att plugga vidare. Hon ville bli lärare. Inte bara vara mat-tant och sleva upp pulvermos och torra köttbullar på barnens tallrikar. Nej, hon ville lära barnen matte, svenska, engelska, historia och samhällskunskap. Hon brann för pedagogik och kunskap och hade snabbt blivit en av skolan populäraste lärare.

Annat var det förr. Eleverna gick omvägar när de skulle lämna brickan och hade mat kvar på tallriken. Alla som skulle lämna fick gå in i diskrummet och själva skrapa av maten. Ner i en grishink. Eleine som jobbade som diskare tog med sig hinken hem efter dagens slut. Hennes grisar var tjocka nu.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.