Solen skiner och det blir ännu en varm dag på våran jord. Orden är borta, tankarna är slut, jag bara virrar omkring. Min mamma gick bort imorse. Jag brukar inte vara så privat på bloggen men nu kände jag att jag ville skriva om det så ni inte undrar varför jag är frånvarande ett tag.
Ni som läser min blogg är en del av mitt liv, en del av min vardag och vi kommenterar ju varandras bloggar ibland. Nåbgra av er har jag träffat, andra inte och vissa vet jag inte vilka det är. Jag försöker att skriva om kultur, mitt stora glädjeämne i livet, och jag vet att flera tycker det, men nu känns det mörkt och jobbigt och det får bli ett sånt här inlägg.
Det är nu jag ska vara stark och ta reda på allt det praktiska, ni vet begravning och så. Jag måste orka för det finns ingen annan som gör det. Det är bara pappa och jag och han är till åren kommen. Jag ska orka allt nu. Det är bara att börja.
Ta hand om er därute. Och var glad om ni har någon som älskar er och kan hjälpa er.
Hej Pia.
Vi känner inte varandra men har nog sett varandra i skolan i Vingåker för många år sedan. Gick in på din blogg för att berätta att jag såg teatern i går och lämnade Djulö med ett leende och värme i hjärtat. När jag nu läst dagens inlägg känns det som en udda tidpunkt att berätta det. Förstår att du har en tuff tid framför dig och jag önskar dig mod och styrka att klara av det. Kram
Hej, va roligt att vi fick chansen att glädja dig. Nu är det lite tufft men jag kommer igen! Tack för att du kommenterade, det gläder mig mycket!
Vad tråkigt, en mamma är ju en sådan viktig person i ens liv. Någon gång lättar de tunga dagarna, men det är jobbigt. Kram till dig och Leidy.
Tack Eva!