Nu är det måndag och jag är på jobbet
Nu vet jag att alla sitter och äter frukost i Kolmården
Några har säkert börja sminka sig
Och andra passar på att patinera sina kläder lite till
Några av de fantastiska dräkter som användes i helgen
Fullt med saker överallt i sminklogen
Och varma tofflor inomhus
Nu får min peruk vila tills på lördag
Även sminkboxen
Svårt att fota alla fina kläder för det är så mycket häftiga detaljer så jag skulle behöva ta 50 kort på varje dräkt. Idag fortsätter spökerierna i Kolmården och jag saknar gänget. Det är svårt för utomstående att förstå gemenskapen och sammanhållningen i ett teatergäng.
Man accepterar att alla är trötta, luktar svett och hjälps åt med kläder, peruker och kollar smink. Man peppar varandra och stöttar när någon blir trött och har ont i fötterna. Man turas om att hämta lunchlådor och äter i lag.
Det roligaste är att man knappt känner igen människorna utan smink, sen kommer masker och peruker på och då vet man inte vem man åt frukost med. Och sen kommer det nya skådisar med nya sminkningar och det är häftigt att vara i en grupp där alla accepterar alla, hur man än ser ut, vad man än gör och vilken figur man än är.
Teater är livet!
