Har sovit ok men tänker mycket. Förra sommaren gick mamma bort, Leidy tog jag bort i februari och nu pappa. Jag har ju inga syskon så jag är ensam i sorgen men har fina vänner som jag kan ringa.
Det är så mycket man ska göra. Det blir stop i tillvaron och när coronan sätter käppar i hjulet för att komma in på rummet och städa så känns det ännu värre. På måndag måste jag ringa begravningsbyrån och fixa den biten, sen ska jag fixa lite annat. Usch, nu är det tungt.
