En pälsklädd man – del 2/3

”Varför har ni det? Vargar är fina djur och de måste få leva fritt de
också.”
”Man måste rensa lite. Att skjuta av vargar är nödvändigt. Det är
inte bra med för många helt enkelt.”


Inom politiken hade de alltid haft olika åsikter. Inga direkta bråk
hade uppstått men timmar av diskussioner kunde fylla deras vardag.
”Nu skiter vi lite i vargarna älskling. Jag fixar veden och du fixar
kaffet.” Han såg på henne där hon satt. En kärleksfull strykning på
kinden fick henne att le. Han följde hennes graciösa rörelser när hon
drog morgonrocken runt kroppen och tassade ut i köket.


Det räckte med en långärmad tröja under dunjackan. Husets
vedkorg hade ett flätat handtag och hade använts av generationer i
stugan. Den var tejpad på ena sidan. Calle ryckte till när han hörde
ett ylande. Rysningen gick längs med ryggraden och han blev stående
en lång stund för att lokalisera ljudet. När han fortsatte mot vedboden
tyckte han att något rörde sig bakom skjulet. När han bestämt sig för
att det var inbillning började han fylla vedkorgen.

Rejäla björkkubbar blandades med kubbar från den gamla granen som                             fällts förra året. Det högg till i ryggen när han lyfte vedkorgen och när han vände sig
om föll han över en snöskyffel som stod lutad mot huggkubben. Han
slog i huvudet och svimmade av.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.