Dödsdansen

Igår såg jag Dödsdansen via internet. Jag har sett den live på premiären men det var kul att se i alla fall. Att se teater live är något som man bara måste göra just live. Att hänga av sig i garderoben, köpa kaffe och program, trängas i kön, beställa kaffe till pausen och bläddra i programmet innan man går in och sätter sig. Live.

Att känna dofterna från teatern när man går in i salongen, se ljuset i salongen som sakta tonas ner, kanske höra en rökmaskin som puffar och spana in scenografin. Att trängas i bänkraderna, bläddra mer i programmet, kolla var musikerna sitter och veta att man har ett par timmar av rent nöje framför sig. Det är teater på riktigt – teater LIVE!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Dödsdansen

  1. Ethel skriver:

    Håller verkligen med dig. Annars blir det inte alls samma upplevelse.

    Kommer ihåg en gång, som exempel, fast det var på bio. Såg Timmarna. En okänd kvinna som satt bredvid mig. Vi grät tillsammans. Runt oss satt personer som inte alls verkade berörda. Ingen grät iaf. Då kände vi säkert båda två en speciell gemenskap.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.