Det svarta hålet – del 3/3

Skriken ekade när det kalla vattnet omslöt deras tunna kroppar. Kylan gjorde dem handlingsförlamade.

När Tom sträckte sin hand mot kompisarna kände han hur han sakta gled ner från stenen och själv landade i det grumliga vattnet. Det plaskade till när han landade och en kallsup fick honom utslagen. Han hörde inte hur Tobbe skrek när granen gled tillbaka i sitt ursprungliga skick och rotvältan försvann. Det sista han såg innan han försvann ner i dyn var Lukas som stod vid sidan av tjärnen med en stor kantarell i handen.

Jöggas keps låg några meter bort i en myrstack. Den rörde sig mot toppen och skulle snart pryda stacken likt julstjärnan på en gran. Men utan julstämning och elegans.

Lukas promenerade sakta ut ur skogen. Tittade upp mot den gamla eken där ugglan satt.
Den hoade ett par gånger och Lukas vinkade och gick ut ur skogen med ett leende på läpparna. Handen ömmade men han brydde sig inte. Lättnaden spred sig i hans kropp och när han kom ut på parkeringen hade solen kommit fram.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Det svarta hålet – del 3/3

  1. Annie skriver:

    Fin text!
    Ha en fin dag 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *