Jag drar till Kumla och ska spela en match padel ikväll efter jobbet. Det är en bit att åka men det spelar mig ingen roll eftersom jag har hittat en superbra padelkompis. Hon och jag är såå lika och det blir långa bollar, roliga bollar och vi lär oss hela tiden.
Någon frågade varför jag åker så långt. För mig är det självklart att ta mig dit jag vill för att få ut det mesta av livet. Jag lever ensam och har ingen hemma som väntar. Jag bestämmer över min egen tid och gör det jag vill, när jag vill. Att det sen är trist att ingen väntar på en när man kommer hem är ju tråkigt i sig.
Tänk att få komma hem till ett dukat bord, teven är på, filten är framme i soffan och mysbelysningen finns där. Någon att prata med om dagen, få en kram av, somna med, vakna med. Nåja, vad är en bal på slottet…
