Igår var det sista gången för terminen med vuxenjazzen. Vi har haft det jättekul under de 12 veckor som vi har träffats. Vi brukar gå ut och äta eftersista träningen och det gjorde vi även igår. Ett bra avslut på terminen.
Det pratas mer och mer om att man ska vara redo om det händer något. Här kommer råd som jag fick idag från mitt försäkringsbolag.
Att gå igenom en kris i livet är lite som att göra en Ironman, fast för själen. Det tär och det sliter och det är viktigt att du tar hand om dina basbehov lite extra. För att stärka kroppens och själens återhämtning och motståndskraft behöver vi vara extra noga med sömn, kost, träning och återhämtning. Kanske behöver du lägga dig lite extra tidigt, äta tillräckligt, påbörja det där regelbundna styrkepasset eller kanske behöver du säga nej till saker för att värna om din återhämtning.
Dessa basbehov är viktiga för att bygga upp allt slitage, hålla immunförsvaret starkt och för att frisätta serotonin och endorfiner; kroppens egna humörstabiliserande och smärtlindrande signalsubstanser. Självomsorg bygger också den inre styrkan och vissheten om att du är en person att lita på i nöden.
Livskriser innebär stress och utsöndring av stresshormonet kortisol. Det innebär aktivering av kroppens sympatiska nervsystem som aktiveras vid utmaning och hot. För att hålla balans är det viktigt att du vet hur du kan reglera ditt nervsystem, hur du aktiverar ditt parasympatiska lugn-och-ro-system. Det kan aktiveras bland annat genom djupandning, mindfulness, meditation, progressiv muskelavslappning, men även genom musik, dagboksskrivande och annat som ger dig lugn och ro och harmoni.
Att ha ett stödjande nätverk när du går igenom en kris kan vara ovärderligt. Rent praktiskt kan det vara skönt med stöd i form av en hjälpande hand för att ta hand om livspusslet, men det kan också vara emotionellt stödjande. Att kunna dela tankar och känslor med någon som lyssnar kan ge distans och hjälpa till att reglera känslor. Känslan av att vara mindre ensam blir som en buffert mot stress, ångest och depression och det stärker din psykologiska resiliens.
En nyckelfaktor till hur väl du hanterar kriser är hur psykologiskt flexibel och anpassningsbar till förändringar i livet du är. Detta kan du påverka genom att träna upp ditt mind-set, träna på att acceptera det som ligger utanför din kontroll, öva på att göra om problem till lösningar, öva på att se dina tankar med distans och inte drunkna i dina känslor.
Psykologisk flexibilitet handlar om förmågan att anpassa sina tankar och handlingar, och att bibehålla beteenden som går i linje med våra värderingar. Om att hålla kurs ute på havet hur mycket det än stormar. Att vara psykologiskt flexibel innebär också en öppenhet för självreflektion och personlig tillväxt. Genom att lära av både erfarenheter och misstag kan du utvecklas och stärkas inför framtida utmaningar.
Att preppa dig själv inför en livskris innebär inte bara att stärka din psykologiska motståndskraft. Det innebär också att du förbereder dig praktiskt. Att anta att du någon gång kommer att möta kriser hjälper dig att vara bättre rustad inför dem. Hur oromantiskt det än kan kännas så kan det vara smart att förbereda sig genom att till exempel ha skapat ekonomisk beredskap, äktenskapsförord, uppbyggt psykologiskt stöd eller försäkringsskydd mot oanade händelser.
Ja, att anta att du någon gång kommer att möta kriser kommer hjälpa dig att vara bättre rustad inför dem, och det finns en hel del du kan preppa dig med. Till sist vill jag också skicka med ett citat som jag själv påminner mig om då och då; ”Raka vägar skapar inga duktiga förare”.
Det är ofta fullt ös när man kommit på plats och ska sjunga. Igår var jag i Pingstkyrkan och sjöng 6 sånger. Det var jätteuppskattat och kul. 2 st av mina egna låtar och sen lite ”Lambeth walk” och ”En kväll i juli”.
Jag blandar olika musikstilar och det är väldigt uppskattat märker jag. Och dessutom blir det roligare att sjunga om man har blandad repertoar. Sen blev det fika och sen del två. jag hoppas att jag får komma tillbaka och kanske bli kompade av bandet för dom var jättebra.
Jag googlar och ibland dyker det upp en del nya produkter som jag inte sett förut. Numera finns det något som heter engångs vape
Dom kan man inhalera och på så sätt få i sig olika smaker med hjälp av ånga. Uppfinningarna är många nu för tiden.
Man kan beställa oändligt många olika former, färger och smaker. Det är alltså en elektronisk enhet som är utformad för att värma upp en specifik vätska e-juice eller e-liquid. Då blir det alltså till en smaksatt ånga som användaren andas in.
Man ska inte tro att det är nikotinfritt utan den innehåller en valfri styrka nikotin för att tillfredsställa användarens behov. Om man använder dessa elektroniska cigaretter brukar det kallas för “vaping”.
Det finns olik startpaket som har ett års garanti. Det medföljer laddare och batteri. Det finns även oändligt många refillhylsor så att fixa ett paket som man vill ha och som passar är inget problem.
Vad skönt det är att vakna upp på landet och veta att man kan jobba hemifrån under dagen. Det är några timmar vid köksbordet och några på övervåningen, det är underbart. Nu ska jag snart äta äggmacka och ta en påtår, sen är jag igång. Ska ut på lunchen en stund i trädgården, jobb med gräsmattan som ska fixas och i helgen hoppas jag kunna elda lite av det sista dom är klippt. Kanske grillar lite korv, vem vet?
Det var en kall morgon på landet och jag fick skrapa framrutan på bilen, brrr. Men nu har jag ätit äggmacka och kaffe på jobbet och börjar få upp värmen lite. Idag ska jag träna på lunchen och ikväll ska jag på en föreläsning om ekonomi. Det ska bli intressant. Innan det ska jag och en danskompis ut och äta. En bra tisdag helt enkelt.
Uttag, insättning, ränta, obligationer, fonder och rörliga lån. Kontanter här och mynt där. Allt rullade på som ett nyservat tåg på räls.
Den ena vagnen var den andra lik. Lunchen var lika inspirerande som
inplastade mackor från restaurangvagnen. Om han lyssnade riktigt
noga kunde han höra tågen från järnvägsstationen på norr. Tåg till
Stockholm avgår från spår ett om fem minuter. Kommer eventuellt fram
i tid. Om det inte är blåsigt, löv på rälsen eller snö i luften.
Håkan hade slavat i kassan under åtta år utan någon större löneökning och årets möte med chefen hade inte varit annorlunda. En femhundring i påök per månad var en förnedring han inte orkade med
längre. Han fick göra av med ilskan på gymmet. Väskan var packad
och klockan var kvart i tre. Snart stängningsdags.
Tankarna avbröts av ett pip och han slog automatiskt på sitt falska
bankleende när nästa kund kom fram till kassan. Sälja fonder igen.
Kunde hon inte bara sluta spara? Hur svårt kunde det vara? Ett par
femhundralappar bytte ägare och namnunderskrift och leg kontroll
avslutade ärendet när de fyra männen kom in. Huvorna talade sitt
tydliga språk och ju längre in de kom i banklokalen desto närmare
väggarna gick de övriga kunderna. Mannen med rullator rullade
längst in i lokalen och damen som nyss lämnat Håkans kassa sjönk
ihop i sittande ställning. Fortfarande med sina två sedlar i handen.
Blicken på männen som viftade med sina AK fyror gjorde hennes
kropp förlamad.
En av männen gick fram till Håkans kassa och pekade på sin öppna
väska. Alla anställda hade fått stränga order om att göra som eventuella rånare ville. Allt för att undvika personskador eller skottlossning.
Tänk att man inte bara behöver samarbeta med en snål chef utan även
med rånare, tänkte Håkan när han fyllde rånarens väska.
Det fanns inte speciellt mycket kontanter framme i vanliga fall men
idag hade tidlåset kraschat och tekniker var på väg. Det var fel på de
automatiska dörrarna och uttagsautomaten hade lagt av vid ett flertal
tillfällen. Även kamerorna hade slutat fungera och bara svarta bilder
visades på övervakningsskärmarna. Ingen hittade något fel och paniken pyrde under ytan både på anställda och chefer. Rädslan över att
något skulle inträffa hade denna dag varit befogad.
De andra tre männen gick också fram till varsin kassa med sina
väskor. Lena, Agneta och Tobbe fyllde lydigt på. Om än sakta. När
killen vid Agnetas kassa manade på henne med sitt vapen hände det
som inte fick hända. Ett skott brann av. Rakt i Agnetas axel. Killen
blev lika överraskad som alla andra. Hans polare började skrika och
paniken utbröt.
Killen som stått vid Håkans kassa vände sig om och började skälla
på sin kumpan. Tobbe lyckades trycka på larmet och samtidigt som
det började tjuta blev rånarna rådvilla. Avbryta eller inte? De tog två
av väskorna och rusade ut från banken och ut på Hantverkaregatan.
Där stod en blå Volvo som rivstartade.
Inne på banken hade alla samlats runt Agneta. En läkare som råkade befinna sig på banken hade släppts in bakom disken och hade nu
lyckats lägga ett tryckförband.
Det var nu han gjorde det. En chans som aldrig skulle komma igen.
En svart väska med tjocka sedelbuntar landade i hans stora träningsväska som stod vid hans fötter. Han såg sig omkring och drog snabbt
igen dragkedjan. Sedan gick han fram till Agneta.
När polisen och ambulansen kom var han en av dem som följde
med Agneta till Kullbergska Sjukhuset. Hon var vid medvetande men
chockad. Håkan höll hennes hand i ambulansen och när hon rullats
in på på akuten tog han upp sin Iphone och beställde en enkel till
Turkiet.
En grön löparjacka var välbehövligt
Det går åt lite träningskläder och ibland ligger allt i tvätten. Eller man tycker ju det i alla fall. Jag tycker om att byta och jag kör ju både löpning och styrka och dans så det är lite blandat. Då går det åt lite att byta med. Den här fastnade jag för eftersom färgen är ny för mig.
Redan måndag och det går fort. Inte lika fort med värmen dock och det är vinterjacka som gäller fortfarande. Igår avslutade jag dagen med en dansgrupp och sen blev det kyckling, potatis och morötter i ugnen. Lite gräddfil till det och jag blev ordentligt mätt.
Ikväll åker jag hem till landet, ska köpa mer jord som jag ska jämna till gräsmattan med. Sen ska jag dra igenom dom sånger jag ska sjunga i Pingstkyrkan i Odensbacken på onsdag.
Kanske hinner sortera några pusselbitar också
Om man satte ner fötterna på asfalten var det nästan så att man
brände sig. Värmeböljan slog alla rekord under juni. Skolbarnen ville
ha sommarlov och deras hjärnor hade redan kraschat i en härdsmälta
likt lava från en vulkan. På affärernas kvitton var det uteslutande läsk
och glass som var instämplat. Möjligtvis en och annan Flinta-stek
som trädgårdsgrillarna skulle få besök av. Solstolarna var på upphällningen och de villaägare som hade pool fick snabbt gäster. Nu var
det sista veckan i skolan och lärarna hade de sista betygssamtalen
med eleverna. Denna gång med föräldrarna närvarande. Sedan var
det dags för semestrar och ledighet. Uppladdning inför nästa termins
vedermödor.
Gunilla tittade på klockan och gäspade stort. Högen med plastmappar var genomgången och klar för idag. Hon hade tur som fått så
begåvade elever och det kändes som en seger varje gång hon plitade
ner högsta omdöme på pappret. En seger både för henne och för
hennes elever. Hon ställde ner kaffekoppen. Precis när hon börjat leta
efter bilnycklarna i väskan hörde hon en bil bromsa in utanför matsalen. Efter en snabb titt på mapparna kunde hon konstatera att alla
samtal var klara för dagen. Var det några föräldrar som glömt något
månntro?
Det fanns inte en chans att Gunilla hade planerat fel eller missat
något möte. Perfektionist uti fingerspetsarna. Målmedveten, driven
och omtyckt. För många år sedan hade hon börjat sin bana just i den
här matsalen. Sedan fick hon ett arv och beslöt att plugga vidare.
Hon ville bli lärare. Inte bara mat-tant och sleva upp pulvermos och
köttbullar. Nej, Gunilla ville lära barnen svenska, historia och samhällskunskap. Hon brann för pedagogik och hade snabbt blivit en av
skolan populäraste lärare.
Annat var det förr. Eleverna hade gått omvägar när de skulle lämna
brickan med mat kvar på tallriken. Alla som skulle lämna fick gå in i
diskrummet och själva skrapa av maten. Ner i en hink. En av diskarna
tog med sig hinken hem efter dagens slut. Hennes grisar var tjocka
nu. Gunilla var den som hade stått med armarna i midjan och hött
med fingret åt de elever som dag efter dag lämnade maten i grishinken. Sönderbrända pannkakor, gummiliknande potatis och sönderkokta grönsaker. Pölsan såg ut som ”har du ätit – eller ska du äta.”
Kvinnan som kom in genom matsalsdörren var lång. På gränsen till
modellsmal. Det mörka håret var uppsatt i en elegant knut på hjässan. Hon lyfte på sina exklusiva solglasögon med de välmanikurerade
röda naglarna. Efter ett fast handslag var Gunilla informerad om att
hon inte kunde komma imorgon på grund av ett annat möte och att
hennes dotter hette Celina och nyss hade börjat i klassen. Lilla Celina,
tänkte Gunilla. Hon påminde henne om någon.
Kvinnan presenterade sig som Lisen och hann knappt sätta sig
förrän hon berättade hur mycket hon var i behov av ett glas isvatten.
Gunilla rynkade pannan och lommade iväg in i själva skolköket. Det
var något som fick henne att känna sig underlägsen. En känsla som
hon försökte skaka av sig när hon spolade kallt vatten i glaset. Ett
ljud fick henne att rycka till och när hon vände sig om stod kvinnan
innanför dörren med grishinken i handen. Den dignade av pölsa och
torra fiskpinnar med spenat.
Gunilla skrek när grishinken träddes över hennes huvud. Stanken
var outhärdlig. Hon andades in och försökte få tag i kanten på hinken. När spenaten letade sig in i hennes näsborrar och pölsan rann
in under hennes blus fick hon panik. Knuffen i ryggen gjorde att hon
tappade orienteringen i köket.
När dörren till frysen slogs igen bakom Gunillas föll hon framåt.
Fortfarande med hinken på huvudet. Hennes omålade naglar blev
snabbt röda när hon desperat klöste och slog på glasrutan för att
komma ut. På utsidan stod Lisen och gladdes över att grishinken äntligen fyllts med rätt innehåll
