Våning Zero – del 2

Med ens blev hon rak i ryggen och följde varje våningsplan med

blicken genom hissfönstret. Snart framme. Snart framme. Framme

nu. Framme och… den fortsatte. Men vänta nu. Hur kunde detta

vara möjligt? Det fanns väl ingen mer våning under bottenvåningen.

Det klickade till när ljuset i hissen slocknade och hon kände en lätt

rysning. Mörkrädd var hon inte. Att hämta ved eller gå till garaget i

stugan när det var kväll var inget hon behövde ficklampa till. Inte gå

ut med hunden heller. Gatljusets sken var tillräckligt. Men detta var

inte ok.

När hon tittade ut genom hissfönstret var det bara ett svagt ljus

som syntes. Som från en nödutgång-skylt ungefär. Hon pressade sin

kroppstyngd mot dörren och drog med sig tvättkorgen ut. Det gnisslade

mot cementgolvet när den gamla tvättkorgen lämnade hissen

Hon kisade med ögonen och försökte vänja sig vid mörkret. Långt

borta hördes ett svagt ljud av en maskin som brummade. Konstigt,

vad fanns det för maskiner på den här våningen? Och hur länge hade

våningen egentligen funnits? Hon borde ha sett om det funnits en

hissknapp till under de två månader hon bott här.

Det var kallt och hon drog i t-shirten som för att få den längre. Hon

försökte utröna var hon befann sig men det var svårt i mörkret. Det

brummande ljudet fortsatte och hon gick mot det med armarna framför

sig. Korgen fick stå kvar. Källargången vek av efter några meter

och hon kunde se en lampa som blinkade i ena änden av gången. Lina

sänkte armarna och började gå lite snabbare. En svag doft av sköljmedel

nådde hennes näsborrar och det luktade äpple. Samma sköljmedel

hon själv använde.

Lampan blinkade skarpare och i slutet av källargången fanns det

två dörrar. På lampan lekte två spindlar tafatt. Under lampan fanns ett

gammalt element som börjat flaga. Det brummande ljudet från maskinen

var starkare nu. Kanske kom det från ett av rummen i närheten.

Det fanns en dörr på höger sida och en på vänster. Hon tog tag i

handtaget på den högra dörren men ångrade sig. Sen tog hon tag i det

vänstra handtaget och öppnade dörren sakta. Den var lätt att öppna

och det luktade gott när hon kom in i rummet. Efter bara en sekund

åkte dörren igen bakom henne med en smäll. När hon vände sig

om var den borta. Det fanns bara en stor rund metallskiva kvar. När

vattnet från taket kom ner över henne drabbades hon av panik och

kippade efter andan. T-shirten slimmade sig på hennes smala kropp

och hårtofsen hamnade på golvet. Håret rasade ner och hon försökte

hitta tofsen i panik.

Nu spred sig en doft av tvättmedel. Vattnet fortsatte komma och det

blev löddrigt runt fötterna. När hon vände sig om kunde hon urskilja

en glasruta mitt framför näsan. Genom den såg hon fru Carlström

som log.

”Man måste passa sina tvättider.” Sen gick fru Carlström och maskinen

började snurra

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.