Eller färdig och färdig. Ni vet ju hur det är. Man tror att man är klar och är det nån som läser och har åsikter, sen ska det ändras och skrivas om och läggas till och dras ifrån. Man blir ju liksom aldrig klar med någon konstnärlig verksamhet. Man kan måla om en tavla i oändlighet. Lägga till färger, finjustera och göra den skarpare i konturerna. Man kan också skriva om en sång hur många gånger som helst. Korta ner versen, ändra sticket och tighta till refrängen. Och man kan skriva om sin bok 10 gånger.
Men någonstans mitt i allt det där, så måste man stoppa. Säga, nu räcker det, jag tror på vad jag skrivit och ändrar inte mer nu. Jag är klar. Jag är färdig. Jag är stolt och glad över vad jag skrivit och nu är min text färdig. Man måste tro på sig själv. Någonstans mitt upp i allt detta.
Tror du på dig själv?
Om jag tror på mig själv? Inte hela tiden och inte så länge att jag hinner ge ut en bok verkar det som. Ska verkligen försöka skärpa till mig.
Grattis till färdig pjäs!
Haha, ja skärp dig Eva, du skriver ju fantastiskt!!!