Over the town

Stegen var snabba och han fick koncentrera sig för att inte snubbla i det fuktiga gräset. Kroppen darrade och han drog bort snoret under näsan med handloven. Det måste gå snabbt nu. Det lilla källarfönstret gick lätt att forcera och eftersom matkontot varit begränsat sista tiden var det inga problem att glida in genom hålet. Han landade med en liten duns och stannade upp några sekunder för att kolla om någon hört honom. Ingen rörelse någonstans. Han var ensam.

När han blundade kunde han förnimma paret som flög över de grå husen. Hon i en blå klänning med svarta infällningar och han i en grön jacka. Dom såg konstiga ut och han undrade hur Marc Chagall tänkte när han målade denna kubistiska målning. Skit samma. Han skulle ju få bra betalt när han levererade den.

Larmet var avstängt så det var liksom bara att knalla in. Tyst givetvis, men ändå. Trappan knarrade inte fast den var av trä. Han undvek ledstången även fast han bar handskar. Inte en chans att någon skulle hitta ett spår efter honom. Kläderna skulle han bränna och skallen hade han rakat förra veckan. Kepsen dolde större delen av hans ansikte och mötte han någon skulle han kunna halta eller ha något tics för sig så att de aldrig skulle kunna identifiera honom. Han skulle bara flyga iväg härifrån, precis som paret på tavlan.

Tänk vad lite belysning kan göra. Den avlånga lampan ovanför målningen gjorde den nästan vacker. Han stod och studerade den en stund innan han långsamt häktade av den från tavelkroken. Han ställde ner den på rokokostolen som stod på den ljusgula handknutna mattan. Det blänkte i takkronans prismor och den var som en discokula light. Han smekte ramen. Inte ett dammkorn. Städerskan hade tydligen bra betalt.

Han hade sackat efter lite i tempot och när väggklockan slog två kände han att det var dags att dra vidare. Han gick ut genom ytterdörren och nerför trappan. Dollartecknen satt som nya tatueringar i hans svarta ögon. När grannhunden plötsligt gav till ett skall föll han i gräset och hörde hur canvasduken sprättades upp som ett par för tajta byxor. Han fick det fuktiga, nyklippta gräset i ansiktet och den tunna träramen vek sig under honom. Brunnslocket som kom upp och slog honom i tinningen gjorde att han likt mannen i grön rock svävade över den grå staden. Högt över staden. Over the town.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *