Dukat för 2 – del 1

Dukat för två

 

Tallrikarna hade guldkant och var ärvda av hennes farmor. De togs bara fram vid speciella tillfällen som födelsedagar och julafton. Och givetvis idag. De blå blommorna gifte sig fint med kanterna som var lätt räfflade.

Inte en enda tallrik var kantstött och ingen var någonsin diskad i maskin. Bara för hand med varliga händer och stor aktsamhet. Det blänkte från deras rena yta och hon tyckte det var en annan lyster i gammalt porslin om man jämförde med nya tallrikar.

Nu stod två av tallrikarna på bordet, mitt emot varandra, och under låg den vita linneduken som hon manglat samma dag. Hon nynnade ikapp med radions melodikryss medan hon vek servetterna och ställde fram glasen. Hela förmiddagen hade gått åt till förberedelser. Besticken med svarta handtag, polerade hon metallytan på innan hon placerade dem vid sidan av tallrikarna. En festmåltid var att vänta.

Hon hade dammsugit och tvättat golven dagen innan och tog hon ett djupt andetag kunde hon känna doften av gammal hederlig såpa sprida sig i lungorna. Ett sätt att känna sig hemma. Precis som att damma bokhyllorna med den rutiga dammtrasan som snart var helt söndernött.

Hon ryckte till när klockan ringde och stegen var snabba när hon tog sig till spisen. Potatisgratängen puttrade trivsamt och behövde minst tio minuter till på sig för att få den gyllenbruna ytan. Köttet var redan klart och för att det skulle bli perfekt hade hon redan testat det nya receptet helgen innan. Det blev perfekt redan då men hon villa vara säker.

När såsen var klar, var det dags att ta fram salladen från kylen. Salladsbesticken var nydiskade och dressingen hade hon gjort själv. Ett gammalt recept från urminnes tider som hon fått av grannen när de skulle grilla en sommar. Ett recept som bara användes vid högtidliga tillfällen. Som det här. Fint skuren sallad blandades med paprika, små tomater och majs.

Vinden dånade och hon gick gå ut på verandan för att rätta till mattan. Den blåste ihop i en stor hög i ena hörnet och var det mörkt kunde man snubbla på den. Hon passade på att tända ljuset i lyktan och ställa ut den på det översta trappsteget. Hemtrevnaden spred sig och hon blev stående en stund innan klockan ringde på nytt. Ops, gratängen. Lika snabba steg den här gången tog henne till spisen och hon öppnade luckan med en smäll. Nu var det dags.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.