Att vakna i ett okänt rum – del 1

Sängens metalldelar skrapade i dörrkarmarna när sköterskorna drog ut sängen från rummet. Jag gled ner på golvet. Min blick var fastnaglad mot dörren och det tog flera minuter innan jag reste sig upp. Nackspärren hade släppt och jag gick fram till sängen och satte mig ner med en suck. Vad var det för soppa jag hade hamnat i? Tankarna snurrade och jag tog glaset från nattduksbordet och njöt när det kalla vattnet rann ner längs med strupen.

Frågan var vad jag skulle ta mig till? Jag stoppade fötterna i tofflorna som stod bredvid sängen och gick fram till fönstret. Det var vindstilla. Inte ens en fågel sjöng. Utsikten var vacker och liknade ett vykort. Jag försökte öppna fönstret men stannade upp när någon ryckte i dörrhandtaget. Jag väntade i flera minuter men ingen kom in genom dörren. Det kändes som om lungorna krympte. Jag måste ut. Ut härifrån och bort. Vart visste jag inte men det här rummet var ingen plats jag ville tillbringa mer tid på.

När jag tassat till dörren kände jag på handtaget. Dörren gled upp på en gång och jag höll på att falla ut i korridoren. Det luktade desinfektionsmedel och jag rynkade på näsan när dörren slagit igen.

”Konstigt att hon inte sa till.”

”Ja, det är märkligt. Men det är skönt att han är borta nu.”

”Hur länge varar bedövningen?”

”Säkert till nästa onsdag. Vi kan ta det lugnt med alla i Cell 8.”

En konversation mellan två vitklädda kvinnor bakom kröken i korridoren. En iskall rädsla spred sig i min kropp och jag ryckte tag i dörren. Den hade gått i lås och jag insåg att jag snart skulle bli upptäckt. Bakom mig fanns en smal dörr som var halvöppen och jag kastade mig in och stängde försiktigt dörren. Det stack i näsan av den torra luften och jag kände en annalkande hostattack. På en av hyllorna låg det handdukar och jag slet tag i en och pressade mitt ansikte mot den.

När den värsta hostattacken gett sig och rösterna utanför hade passerat satte jag mig på en pall som stod i ena änden av rummet. Rum och rum, det såg mer ut som en städskrubb. På ena väggen lyste det av små ljusdioder och några lampor blinkade frenetiskt. En yrsel spred sig i huvudet och jag kände att magen längtade efter betydligt mer innehåll än vattnet i glaset. Jag måste få frisk luft och mat. Nu.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

1 svar på Att vakna i ett okänt rum – del 1

  1. Ethel skriver:

    En mardröm. Upplevd eller drömd?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.