Gamla minnen dyker upp. Min pjäs, ”Alla är vi änglar när vi dör”, handlar om 3 kvinnor som sitter i dödscell i USA. Vi får följa dom under en dag och höra deras berättelser om hur och varför de hamnade i fängelse. Det slutar med att en kvinna blir avrättad i den elektiska stolen.
En stark berättelse som blev tyngre än jag trodde. Det är en sak att sitta hemma i sängen med en kopp kaffe och skriva och en sak att iscensätta en pjäs med skådisar, ljus och scenografi. En pjäs jag är stolt över och som vi spelade både i Katrineholm och på ATR:s festival i Östersund.
