Lady in red – del 1

Äntligen hade han bestämt sig. Efter att ha gått förbi skyltfönstret en
hel vecka skulle han köpa den. Att den kostade över trettonhundra
kronor gjorde inget, det var hon värd. Han såg hennes smala hals och
breda, vältränade axlar framför sig. Den skulle passa bra ihop med
de långa strassörhängena hon fått av sina föräldrar förra julen. Och
sedan lite rött läppstift och höga klackar.

Fredrik kände sig som en stylist när bilderna dansade förbi honom
på näthinnan. Om han inte köpte kvällstidningar varje kväll, drog in
på latten på väg till jobbat och tog med några matlådor istället för att
äta ute, skulle månadsbudgeten gå ihop. Helen brukade bara kosta på
sig dyra klänningar någon gång per år. Ibland köpte hon till och med
något på second hand. Sparsam och försiktig. Ett arv från fadern som
arbetat på bank. Spargrisen hon fått när hon fyllde fem år, fanns fortfarande
kvar i bokhyllan. Och den var inte tom. Han log vid tanken
när han var på väg mot affären. Vad glad hon skulle bli. En present
bara så där. Utan anledning. Snyggt inslagen. Med förlovningsringen
i ett paket i paketet. Sedan en romantisk middag med levande ljus,
musik på svag volym och lite vitt vin.

Men vad nu då? Klänningen i fönstret var borta. Skyltdockan pryddes
av en mörkblå långklänning med vulgär urringning. Jaja, tänkte
Fredrik när han stegade in i affären, de var väl tvungna att skylta om
ibland. Men när det var hans tur blev han informerad om att den sista
röda klänningen var såld.

”Men den hängde ju här när jag gick förbi imorse.” Hans axlar
sjönk.

Expediten försökte visa honom några andra klänningar i samma
stil. Men ingen var i närheten av den röda klänningen. Stegen var
tunga och han glömde att Helen påmint honom om att köpa ost och
mjölk. Vem behövde ost och mjölk när klänningen var såld? När han
kom ut på gatan höll han på att bli påkörd av en cyklist.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gomorron fredag

Känner mig ganska ok i kroppen efter att ha dansat flera timmar igår. Nu kaffe och en omelett, sen en ny dag i Kävesta, ska bli kul.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kom på mig själv…

…med att tända lite ljus idag när mörkret kom. Bara för att testa lite så dom funkar liksom… Men det blev allt lite mysigt. Hann diska, tvätta 2 tröjor, duka lite till nästa veckas styrelsemöte och plocka undan lite.

Sen testade jag även lampan. Jag menar tänk om glödlampan tröttnat på att fungera eftersom den inte blivit använd på hela sommaren… Det blev mysigt det också. Nu ska jag släcka ljus och lampor, borsta tänderna, svara på ett par mail och sen blir det ZZZzzz…

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Trötta fötter och ett huvud fyllt av inspiration

En underbar dag i Kävesta. Vi började med Yoga och det är kanske inte riktigt min ”Cup of tea”, men set var bar uppvärmning. Jag menar, har man stått i ”hunden” 76 gånger så börjar det bli lite tjatigt. Jag försöker tycka om det men det gååååår bara inte.

Men, sen blev det lunch och efter det kom Emma och körde loss. Jazzdans!!!!! Bra uppvärmning, bra diagonal och bra men svår koreografi. När man bara träffas ett par timmar är tempot högt och det ska pressas in mycket steg vilket gör att tempot är skyhögt.

Alla som var med jobbade som danslärare på estetiska linjer, kulturskolor och gymnasielinjer hela dagarna. Sen kom jag, utan utbildning, och som jobbar med försäkringar…ja, ni fattar. Men jag tar med mig mycket från idag och kommer att ha med steg både i koreografin och diagonalen.

Nu är jag hemma igen, trött i skallen. Lite pasta, en dusch och en kvällstidning. Det lär bli en riktigt tidig kväll för det blir dans imorgon igen!

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Hundarna vid prästgår´n – sista delen

”Vi måste dra.”
”Nu är det du som får tagga ner. Jag vill att du stannar.” Jane drog i
handbromsen.
”Är du inte riktigt klok, det är ju två bestar. Släpp genast.” Han
försökte få loss Janes hand samtidigt som han undrade vad som hade
fallit henne in.
”Stanna bilen nu.” Hon nästan skrek och Tom tvärnitade.

Hundarna började gå mot bilen och stannade bara till några sekunder
när de såg dörren öppnas. Jane klev sakta ut och tittade med stora
ögon på dem.
”Då var sagan sant. Det här är prästens bortsprungna hundar. Äntligen
får jag se dem.”

Med försiktiga steg närmade hon sig. Den ena hunden satte sig och
lade huvudet på sned. Deras ögon var svarta som åskmoln och pälsen
silverblank. Jane stannade en meter framför dem och böjde på knäna.
När hon sträckte fram sin högra hand reste sig hanen och sträckte på
halsen. Sedan slickade han försiktigt hennes hand.
Kvar i bilen satt Tom. Han tordes inte röra sig och skulle inte ens
för en miljon lämna den trygga bilen och gå ut i det piskande regnet
för att hälsa på en… bastard.

Jane hade nu gått fram till den andra hunden och kliade henne
bakom örat. Honan blundade och njöt av beröringen.
”Lilla vän, har du levt med din man i skogen alla dessa år. Du
måste vara över sjuttio människoår nu.” Efter några minuter reste sig
Jane och började gå mot bilen. Hundarna tittade länge på henne och
sprang sedan in i den täta granskogen. Det sista hon såg var svansarna.”
Hur kan du? De kunde ha bitit dig. Har det slutat regna förresten?”
”Varför undrar du det?” Jane tog på sig bältet och lossade på handbromsen.
”Du är ju inte våt.”

De körde hem i tystnad. När de några dagar senare gifte sig stod det
två hundar i skogsbrynet och tittade när de kom ut på kyrktrappan.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gomorron tisdag

Fortfarande trött sen gårdagen, det blev 59 minuter blankt! Lite backar och lite håll och en alldeles för varm sommar, som gjorde att jag inte orkat springa så fort, gjorde att det inte blev bättre. Men trots allt är jag ganska nöjd!

En fin medalj

Jag vill smaka

Tack.

Idag ska jag till Kävesta folkhögskola på dansutbildning, det ska bli jättespännande, jag behöver lite input vad det gäller dans. Snart kör kurserna igång igen och då gäller det att vara förberedd och laddad!

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Hemma

Oj va skönt det var att komma hem. Loppet i Norrköping gick bra men jag fick håll efter 4km. Då kan man hålla sig för skratt. Spurtade de sista 200 meterna och avslutade kvällen med en burgare och några vänner. Nu blir det ZZZzzz…

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Magträning på boll

Jag hann med ett magpass på lunchen, och dips och chins. Avlastar nu bara med 15 kg på dips/chins och det är lite tungt men det är bara att köra på.

Sen blev det en lunch så jag är laddad inför kvällen. Leidy ska busa och slappa hos en kompis ikväll så det blir jättebra!

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Tips

PIPPI KASTAR LOSS – IDAG SLÄPPS BILJETTERNA

Den 13 december är det världspremiär på Intiman för nyskrivet manus i samråd med Astrid Lindgren AB. Nu är biljetterna, till familjeföreställningen Pippi på de sju haven, släppta!

Regissören, Kålle Gunnarsson, är densamma som låg bakom succéerna Peter Pan, Emil i Lönneberga och The Sound of Music – så missa inte det nya teateräventyret på Intiman.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Hundarna vid prästgår´n – del 2

”De finns inte.”

När Jane var liten hade hennes mamma berättat om hundarna som

smet från sin ägare och sedan dess levt i skogen. Ägaren var prästen

och det var när han släppte dem i trädgården en dag som de fått syn

på en hare och stuckit. Han hade letat i flera dagar utan att hitta dem.

En natt hade han till och med sovit ute på verandan och nästan förfrusit

sig i hopp om att hundarna skulle komma tillbaka. Prästen hade

sörjt sina kära hundar till den grad att han blivit tokig. De hade varit

hans enda sällskap eftersom hans fru dog strax efter deras bröllop. De

hann inte få några barn och någon ny fru blev det inte.

När grannens hund fått två valpar som han hade varit där och

hälsat på. När han druckit en kopp kaffe och ätit sockerkaka hade

han två små valpar med sig hem. Hundarna hade varit hans trogna

kamrater dygnet runt. Det var bara på självaste högmässan han lät

dem vara ensamma hemma. Hundarna var snälla och skällde aldrig.

Möjligtvis på någon katt som strök förbi. Men den ödesdigra dagen

när haren glatt skuttade i skogsbrynet kunde de inte motstå att jaga

honom. Deras svansar hade varit det sista han sett av dem.

När han några år senare dog började berättelserna ta form i folkmun.

Alla pratade om att de hade sett hundarna. De blev större för

varje berättelse. Deras tänder beskrevs som vargtänder och berättelserna

blev klassiska. Det var många barn som blivit rädda när deras

föräldrar berättat om de två stora, farliga bestarna som strök omkring

i skogen.

Jane hade aldrig blivit rädd. Hon älskade djur och framförallt vargar.

På hennes väggar hade det aldrig funnits posters med popidoler.

Bara djur. När hon pluggat till veterinär visste hon att hon valt rätt.

”Där är dom igen.” Tom bromsade och stirrade i backspegeln. ”Titta

Jane, ser du inte?”

”Men ser du i syner eller?” Hon vände sakta på sitt huvud och fick

till sin förvåning syn på två stora vargliknande varelser. ”Det är ju

hundarna, fattar du, hundarna?”

 

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar