Gomorron onsdag

Ikväll ska jag börja mina 2 barndansgrupper och jag är såå taggad. Ska bli jättekul att starta terminen igen. Hoppas på många nya elever. Jag har förberett lite koreografi och hoppas det ska funka bra med alla barnen. Man vet ju inte vilken kunskapsnivå de har innan man träffat alla, sen brukar jag rätta mig efter det.

Sen ska jag åka till Norrköping med Leidy. Hon ska vara hos uppfödaren några dagar när jag har som mest att göra. Teater både fredag och lördag och en kickoff med jobbet imorgon. Mycket kul som väntar.

Vad hittar du på idag?

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fisksoppa och Zonta-möte

Först skär jag purjolök och röd paprika, fräser upp det i varsin stor kastrull

Sen häller jag i vatten och fiskbuljong och den skivad potatis och morötter och låter det koka. Man får kolla när det är dags att lägga i fisken

Salt, peppar och timjan. Mer kryddor behövs inte eftersom fiskbuljongen ger fin smak. Fisken ska givetvis skäras i tärningar, vilket jag inte hann innan jag fotade.

Sen serverar man med creme fraiche och räkor.

Till efterrätt blev det caseinpulver och hallon.

Sen hade vi styrelsemöte och var mätta och belåtna. Nu är Leidy och jag hemma i lägenheten och snart blir det ZZZzzz…

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tröga intervaller idag

Inte alls på G för intervaller idag. Vet inte varför men så är det ibland. Kan vara för lite mat eller något annat, man kan inte lyckas jämt.

Nåja, jag har koll på läget för resten av månaden och ska nog få ihop det både med dans, löpning och lite styrka. Och badhuset på söndag, som jag har längtat.

Ikväll blir det landet och Zontas styrelsemöte. Jag är sekreterare och ska skriva protokoll. Jag är ingen hejare på det men jag får lite hjälp av våran ordförande, då löser sig det mesta.

 Ingen fart idag

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Att våga dansa

På söndag ska jag starta en nybörjargrupp för vuxna i jazzdans i Katrineholm. Vi ska bara köra 8 gånger och 60 minuter. Det är för att man ska våga komma och inte tycka att 90 minuter är för mycket och att 12 eller 15 veckor är för långt. Jag vet att 60 minuter är ganska kort, men vi börjar där så får vi se var vi landar.

Jag ska förbereda en enklare koreografi och sätta ihop lite stegövningar för diagonalen samt uppvärmning. Det är inte bara att kasta sig in i det. Skulle vara fantastiskt kul om vi fick ihop ett 10-tal dansare som vågade komma och testa. För visst är det så? Man vågar inte alltid.

Nån kan se att jag gör fel…

Nån kan se att jag kom av mig och gick åt fel håll…

Nån kan se att jag…

Ne, nej, nej, så är det inte. Vare sig du är en van dansare eller ej så håller du ögonen på din egen kropp i spegeln. Du hinner aldrig titta på vad någon annan gör. Möjligtvis hinner du titta på mig för att se vad vi ska göra för steg, men mer är det inte.

Ibland gäller det att våga säja ja till att prova, att kasta sig ut i det okända för en stund.

För en sak är säker – vi landar för det mesta med fötterna på marken!

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tips

Heldag 9 mars i Stockholm om att skriva för barn och unga
Drömmer du om att skriva skönlitteratur för barn och unga? Anmäl dig till en heldag med inspiration och handfasta råd från bland annat de prisade författarna Pija Lindenbaum, Sara Lövestam och Katarina Kieri Dessutom möter du två rutinerade barnboksförläggare.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Trollen som dansar i dimman – del 3/3

De andra trollen hade vänt sig mot mig och eftersom solen gömt sig bakom molnen kom mörkret som en svart hinna över hela ängen. Trollen såg ut som siluetter och jag skämdes för att jag hade trängt mig på. Det var som om jag hade stört det stora sällskapet i deras privata glädjedans. Och nu var alla sura och arga på grund av mig. En människovarelse på fel plats vid fel tillfälle.

Sekunden senare började jag springa därifrån. Ängen tycktes ha blivit större och jag snubblade flera gånger och skrapade knäna. Trots smärtan och blodet som rann, sprang jag vidare. Inte förrän jag kom upp till staketet som omgärdade rastplatsen, vågade jag stanna.

Sakta vände jag mig om och tittade. Stenröset låg öde och solen hade tittat fram igen. Jag klev över staketet och pustade när jag gick fram till min cykel. Det kändes skönt att se den, som att känna sig hemma ungefär. Efter ett par klunkar energidryck var jag beredd att åka. Blodet färgade strumporna röda men jag var fokuserad på att ta mig hem.

Det var när jag satte händerna på styret som jag fick syn på den. Rosetten. Den var knuten runt cykelstyret och det satt fortfarande kvar några långa, sträva hårstrån från trollet. Hur hade den hamnat där? Jag såg mig omkring men det fanns ingen i närheten. Efter en stund cyklade jag därifrån med ett leende på läpparna. Bakom mig tittade två små troll fram bakom soptunnan. De vinkade och sprang skrattande in i skogen.

 

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Tisdag

Oj, vad jag är trött på mornarna nu. Våren ska komma, det blir ljusare och jag ligger gärna kvar i sängen och drar mig lite istället för att gå upp och fixa kaffe. Sen är klockan plötsligt sju och det är bara att kliva upp medan Leidy ligger kvar och snusar en stund till. Tur att jag har en hund som är morgontrött.

Nu har jag förberett inför mötet ikväll och jag ska sluta lite tidigare för att hinna hem i god tid. Både för att skotta snö, elda och göra min fiskgryta. Om någon önskar kan jag lägga ut receptet här.

Nu kaffe!

 Trötter

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Dukat å klart

Bordet dukat hemma på landet

Fräscha blommor på plats

Imorgon kväll blir det fisksoppa i farmors soppskål

Varför ska det bara stå i skåpet? Nej, det ska användas

Ingredienser framme

Bara att köra igång imorgon

Eftermiddagsskålar från Rejmyre glasbruk

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Synopsis

De flesta som skriver en bok eller en pjäs gör ofta ett synopsis i början. En sammanfattning av hela storyn med början, mitten och slut. Synopsis underlättar när man börjar skriva då man lätt kan gå tillbaka och se vad man skrivit.

Ett synopsis behöver ju inte vara hugget i sten och givetvis kan karaktärerna förändras och ta ut svängar som man inte riktigt trodde var sant när man kommit igång. En gång när jag skrev kom det in en man i handlingen som senare kom att få otroligt stor betydelse för hela storyn. Tangenterna får liksom ett eget liv.

Här är några tips angående synopsis som jag tänkte dela med mig. Håll till godo!

VEM handlar det om?

VAD driver antagonisten? Medveten/omedveten längtan/behov?

VAR utspelar sig handlingen? Vilka förutsättningar ger platsen?

VARFÖR händer detta just nu i protagonistens liv? Vad utläser händelsekedjan? (Måste få kris och klimax att inträffa.)

HUR fördjupas handlingen?

Detta kan vara bra stolpar att ha med sig i början av skrivandet. Jag håller själv på med ett manus och ska försöka använda mig av dessa. stolpar för att undvika att glömma något.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Trollen som dansar i dimman – del 2/3

På en av de stora stenarna hade några trollbarn satt sig för att klappa händerna. Deras stora öron och näsor skrämde mig först men när jag såg deras breda leenden fick de mig på andra tankar.

Med försiktiga steg tog jag mig ner från rastplatsen och ut på ängen. Oron över att de skulle få syn på mig och försvinna var stor. Jag bara måste få se om det var troll på riktigt. Det kanske var ett gäng som skulle på maskerad. Men varför skulle de stanna och dansa på ängen?

När jag kom närmare såg jag att trollbarnen hade stora svarta rosetter i det toviga håret. Deras bruna tröjor såg ut att behöva tvättas. Musiken ökade i volym och jag kände att jag själv började röra mig rytmiskt. Trumrytmer fyllde ängen och jag snurrade och dansade med fladdrande armar.

Trollens skratt smittade av sig och jag började klappa händerna och sjunga. Men då stannade allting upp. Ett av de största trollen hade klivit upp på stenröset och stod nu och stirrade på mig. Skägget räckte ända ner till hans gigantiska fötter och luvan hängde på sniskan. Ena hängslet hade lossnat och knappen av trä hängde i ett par lösa trådar. Han såg hotfullt ut och jag började backa. Benen darrade och när jag försökte säga något, hade tungan klistrat fast sig i gommen.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar