Hundarna vid prästgår´n – sista delen

”Vi måste dra.”
”Nu är det du som får tagga ner. Jag vill att du stannar.” Jane drog i
handbromsen.
”Är du inte riktigt klok, det är ju två bestar. Släpp genast.” Han
försökte få loss Janes hand samtidigt som han undrade vad som hade
fallit henne in.
”Stanna bilen nu.” Hon nästan skrek och Tom tvärnitade.

Hundarna började gå mot bilen och stannade bara till några sekunder
när de såg dörren öppnas. Jane klev sakta ut och tittade med stora
ögon på dem.
”Då var sagan sant. Det här är prästens bortsprungna hundar. Äntligen
får jag se dem.”

Med försiktiga steg närmade hon sig. Den ena hunden satte sig och
lade huvudet på sned. Deras ögon var svarta som åskmoln och pälsen
silverblank. Jane stannade en meter framför dem och böjde på knäna.
När hon sträckte fram sin högra hand reste sig hanen och sträckte på
halsen. Sedan slickade han försiktigt hennes hand.
Kvar i bilen satt Tom. Han tordes inte röra sig och skulle inte ens
för en miljon lämna den trygga bilen och gå ut i det piskande regnet
för att hälsa på en… bastard.

Jane hade nu gått fram till den andra hunden och kliade henne
bakom örat. Honan blundade och njöt av beröringen.
”Lilla vän, har du levt med din man i skogen alla dessa år. Du
måste vara över sjuttio människoår nu.” Efter några minuter reste sig
Jane och började gå mot bilen. Hundarna tittade länge på henne och
sprang sedan in i den täta granskogen. Det sista hon såg var svansarna.”
Hur kan du? De kunde ha bitit dig. Har det slutat regna förresten?”
”Varför undrar du det?” Jane tog på sig bältet och lossade på handbromsen.
”Du är ju inte våt.”

De körde hem i tystnad. När de några dagar senare gifte sig stod det
två hundar i skogsbrynet och tittade när de kom ut på kyrktrappan.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gomorron tisdag

Fortfarande trött sen gårdagen, det blev 59 minuter blankt! Lite backar och lite håll och en alldeles för varm sommar, som gjorde att jag inte orkat springa så fort, gjorde att det inte blev bättre. Men trots allt är jag ganska nöjd!

En fin medalj

Jag vill smaka

Tack.

Idag ska jag till Kävesta folkhögskola på dansutbildning, det ska bli jättespännande, jag behöver lite input vad det gäller dans. Snart kör kurserna igång igen och då gäller det att vara förberedd och laddad!

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Hemma

Oj va skönt det var att komma hem. Loppet i Norrköping gick bra men jag fick håll efter 4km. Då kan man hålla sig för skratt. Spurtade de sista 200 meterna och avslutade kvällen med en burgare och några vänner. Nu blir det ZZZzzz…

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Magträning på boll

Jag hann med ett magpass på lunchen, och dips och chins. Avlastar nu bara med 15 kg på dips/chins och det är lite tungt men det är bara att köra på.

Sen blev det en lunch så jag är laddad inför kvällen. Leidy ska busa och slappa hos en kompis ikväll så det blir jättebra!

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Tips

PIPPI KASTAR LOSS – IDAG SLÄPPS BILJETTERNA

Den 13 december är det världspremiär på Intiman för nyskrivet manus i samråd med Astrid Lindgren AB. Nu är biljetterna, till familjeföreställningen Pippi på de sju haven, släppta!

Regissören, Kålle Gunnarsson, är densamma som låg bakom succéerna Peter Pan, Emil i Lönneberga och The Sound of Music – så missa inte det nya teateräventyret på Intiman.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Hundarna vid prästgår´n – del 2

”De finns inte.”

När Jane var liten hade hennes mamma berättat om hundarna som

smet från sin ägare och sedan dess levt i skogen. Ägaren var prästen

och det var när han släppte dem i trädgården en dag som de fått syn

på en hare och stuckit. Han hade letat i flera dagar utan att hitta dem.

En natt hade han till och med sovit ute på verandan och nästan förfrusit

sig i hopp om att hundarna skulle komma tillbaka. Prästen hade

sörjt sina kära hundar till den grad att han blivit tokig. De hade varit

hans enda sällskap eftersom hans fru dog strax efter deras bröllop. De

hann inte få några barn och någon ny fru blev det inte.

När grannens hund fått två valpar som han hade varit där och

hälsat på. När han druckit en kopp kaffe och ätit sockerkaka hade

han två små valpar med sig hem. Hundarna hade varit hans trogna

kamrater dygnet runt. Det var bara på självaste högmässan han lät

dem vara ensamma hemma. Hundarna var snälla och skällde aldrig.

Möjligtvis på någon katt som strök förbi. Men den ödesdigra dagen

när haren glatt skuttade i skogsbrynet kunde de inte motstå att jaga

honom. Deras svansar hade varit det sista han sett av dem.

När han några år senare dog började berättelserna ta form i folkmun.

Alla pratade om att de hade sett hundarna. De blev större för

varje berättelse. Deras tänder beskrevs som vargtänder och berättelserna

blev klassiska. Det var många barn som blivit rädda när deras

föräldrar berättat om de två stora, farliga bestarna som strök omkring

i skogen.

Jane hade aldrig blivit rädd. Hon älskade djur och framförallt vargar.

På hennes väggar hade det aldrig funnits posters med popidoler.

Bara djur. När hon pluggat till veterinär visste hon att hon valt rätt.

”Där är dom igen.” Tom bromsade och stirrade i backspegeln. ”Titta

Jane, ser du inte?”

”Men ser du i syner eller?” Hon vände sakta på sitt huvud och fick

till sin förvåning syn på två stora vargliknande varelser. ”Det är ju

hundarna, fattar du, hundarna?”

 

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Gomorron

Hösten är här, det är ett som är säkert. Solen gick upp imorse och det såg riktigt vackert ut bakom stugan på landet. Med hjälp av en kopp kaffe så vaknade jag till och nu är Leidy hos sin dagmatte.

Ikväll ska jag springa Stadsloppet i Norrköping. Ska bli jättekul. Hoppas att det är uppehåll bara.

Vad ska ni göra idag?

Jag myser istället

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Trött i kollossalformat…

… sent hemkommen efter ett Zontmöte utanför Katrineholm. Varvar ner med Ramlösa och en kvällstidning. Nu ZZZzzz…

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Våning Zero och Vad händer på våning 2?

Det här är min första novellsamling som jag gav ut för 3 år sen. Jag samlade korta berättelser och ringde ett tryckeri, sen körde vi igång. Lite enkla teckningar av en kompis och sen blev det 100 ex.

Jag var runt och föreläste om mitt skrivande hos olika föreningar, gjorde intervjuer på lokalradion och marknadsförde mig på en författarsida på FB.

Det var kul och gick bra så jag tryckte upp en till efter ett år. Det blev fler föreläsningar, besök på bibliotek och julmarknader. Om ni läser några berättelser här på bloggen så är de från dessa novellsamlingar.

Ni som vill köpa samlingarna hör av er till mig på piawidlund67@gmail.com

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

Biceps och axelpass på lunchen

Japp, hann med et kort pass på gymmet.

Det blev bicepscurl med hantlar och sen skivstång.

Och axlar med hantlar och skivstång. Jag kär inga avancerade och krångliga övningar utan håller mig till lösa vikter. Då lär man sig att hålla balansen. Kör man bar i maskiner blir man låst. Det kan vara bra vid rehabilitering men är man frisk bör man variera och kanske prioritera lösa vikter.

Det kändes inte så mycket och träningsvärken har avtagit så jag behöver öka på vikterna lite. Jag är feg vad det gäller tyngder och är väl medveten om att man alltid klarar mer än man tror.

Det är väl kanske så att vi tjejer är lite mindre benägna att lägga på vikter medan grabbarna gärna vräker på. Vi måste bli bättre där. Inte så vi skadar oss men så vi bygger bättre.

Jag är egentligen inte beroende av stora muskler utan kör mest för att hålla igång kroppen. Även långdistanslöpare kör styrka och det är bra att variera träningen. På tal om det saknar jag simningen och måste kolla när badhuset öppnar igen.

||||| 0 Gillar! |||||
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar