Ibland saknar jag sången

När jag gick på högstadiet började jag i skolkören. Det var fantastiskt kul. Vi sjöng på avslutningar och Lucia och andra tillfällen. Om jag minns rättt var vi mellan 30-40 st. Sopraner och altar och några killar som var tenorer eller basar. Jag minns dom stunderna med stor glädje, kanske det enda som var kul på högstadiet förutom dagen då vi slutade 9:an.

Att sjunga är härligt både för själ och hjärta och jag minns att det var en buss som tog oss runt på äldreboenden och större företag vid Lucia-högtiden. Vackert och stämningsfullt med levande ljus. Det tog en heldag att kuska runt och på helgen så sjöng vi i Vingåkers kyrka. Stämningsfullt med en underbar akustik.

Jag tycker det är fruktansvärt när det finns dom som tycker att vi ska skippa Lucia-firandet och att vi ska kalla tomten för Tomteperson. Vad är det som pågår? Kan inget få vara som det har varit? Alla ändringar är inte av godo. Vad är det dom är rädda för?

Vem mår dåligt av att höra vackra Lucia-sånger och dricka en kopp kaffe och äta saffransbulle och pepparkaka? Inte jag!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Ibland saknar jag sången

  1. Ethel skriver:

    Låter väldigt mysigt med er körsång.
    Tomteperson? Varför det? Fattar inte. Får det inte heta tomtemor och tomtefar?
    Den som vill kan kalla sig tomteperson, men har svårt att förstå. Jag kan gärna kalla mig tomtefar om det skulle vara så ☺.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *