Ståplats till Sydney – del 1/3

ståbasen på förmiddagen. Vem vill skicka en ståbas till Sydney, tänkte

Erik när han sorterade paketen. Tillverkar dom inga egna basar där?

Gubben hade för vana att alltid skicka konstiga paket härs och tvärs

över världen. En bastuba till Kairo, en altsax till Amsterdam, en luta

till Chicago och nu en ståbas till Sydney. Han skickade inte bara instrument,

han gnällde också. På väntetider, väglaget, portot, avgaserna,

på skoskav och på vad som helst som han för dagen kunde hitta

på. Det var som gubben trodde att posten var hans personliga gnällcentral.

En smäll skulle han ha. En riktig jädra smäll. Det var Erik och

hans jobbarkompisar eniga om. Gubben var deras hatobjekt.

Ståbasen var inslagen i wellpapp och en massa snören. Vissa av

snörena var skarvade med varandra. De hade varit för korta att

använda ett och ett, men gubben hade lyckats knyta ihop de små

snörstumparna och på så sätt sluppit köpa nytt. Dessutom var pappret

skrynkligt. Grinig och snål.

Nu stod ståbasen längst in i hörnet och väntade på att Erik skulle

lyfta upp den på vagnen för att sedan rulla ut den till bilen som skulle

transportera den till Arlanda och vidare till Sydney. De hade fått vara

två man för att lyfta in den i postrummet. Gubben stod utanför och

gormade om att de var tvungna att vara försiktiga eftersom den var

dyrbar. Som om dom brydde sig.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.