Lite sex kanske, perfekt – del 1/6

Klädaffärens skyltfönster var nyputsat och Stefan stannade ett par
sekunder för att njuta av sin egen spegelbild. Det mörka håret låg som
det skulle, kostymen satt som den skulle och hans hållning var som
den skulle. Perfekt helt enkelt. När han log åt sig själv blottades hans
jämna vita tandrad. Han njöt av livet just nu och den lysande affärsidé
han kommit på. Nätet var guds gåva till kreativa människor. Den lukrativa
lösningen hade gjort båda hans plånbok och kontor större.

Att jobba som konsult hade till slut tärt på både humöret och ekonomin.
En massa trista kostymklädda kollegor som luktade sömnigt
rakvatten och pratade segling och golf. Affärsluncher som bara i bästa
fall ledde till något annat än att de blev fetare. Det fanns ingen glädje
kvar i de korridorerna längre. Tristessen kröp på honom som en våt
tvångströja med inbyggt strypkoppel. Nåja, han hade i alla fall tagit
sig därifrån i tid. Innan han totalruttnade för gott. Perfekt.

Nu såg dagarna annorlunda ut. Visst satt han fortfarande framför
sin dator och jobbade men på en betydligt exklusivare kontorsstol
i ett dyrare kvarter och med en bättre utsikt. Inredningen luktade
dyrt och hans sekreterare såg billig ut. En kombo som fick honom
att andas lite tyngre vid blotta tanken. Trottoaren var nästan tom på
människor och han gled in på sin nya stamkrog för att inta en sen
lunch. Eftersom han hade sitt eget stambord längst bort i hörnet
behövde han aldrig vänta. Sekunden efter han satt sig kom servitrisen
med den gamla vanliga ramlösan. Naturell givetvis. En lunch i ensamhet,
perfekt.

DN:s ekonomibilaga var inget han gick igång på men den fick duga
som tidsfördriv innan maten. Köttbullar, potatismos, inlagd gurka
och rårörda lingon. Doften fick det att vattnas i munnen. Nästan lika
bra som hans mammas mat. Utanför krogfönstret sken solen och
majvädret gjorde ingen besviken. Björkarna började slå ut och gräsmattorna
höll på att återfå sin härliga sommarfärg. Perfekt.

Mätt och belåten tog han en snabb promenad tillbaka. På kontoret
slog han sig ner vid skrivbordet och öppnade datorn. Mailkorgen var
överfull och han började beta av dem ett efter ett. Tänk vad enkelt allt
var egentligen. Bara man visste vilka knappar man skulle trycka på.
Och då tänkte han inte på tangentbordets knappar. Nej, de mänskliga
knapparna var lika, vare sig de fanns på män eller på kvinnor. Otrohetsknappen.
Gräset är alltid grönare på den andra sidan. De som
inte fattat det hade aldrig ens varit i närheten av staketet.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 svar på Lite sex kanske, perfekt – del 1/6

  1. Ethel skriver:

    Berättelsen flyter på i ett rappt tempo. Undrar vad han har i kikaren …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.