Vänskapen som försvann – del 2/3

”Vi ska till Stockholm i helgen och övernatta. Han har bokat rum på Sheraton och vi ska bara ägna oss åt shopping och god mat.”

”Åt varandra också, kanske.”

”Ja, verkligen. Jag har saknat en stabil kille och nu känns det om som jag har hittat drömprinsen. I helgen träffade jag hans föräldrar. Dom har stuga i Arkösund och det var så fint, precis som det hus jag alltid önskat mig. Du vet, rött med vita knutar. En riktig klassiker. Vi badade och grillade och på kvällen spelade vi poker till solen gick upp.

Hans föräldrar är verkligen charmiga och så snälla. Jag var lite pirrig först när vi skulle träffa dem men det gav med sig så fort vi kom fram.

”Vad trevligt, det lät som en toppenhelg.” Sandra kände hur maten växte i munnen. Hon hade verkligen sett fram emot att träffa sin gamla studiekamrat och äta en bit god mat. Nu började hon tröttna på pladdret om väninnans dröm man.

”Anders är verkligen toppen.” Carina fortsatte prata mellan tuggorna och beskrev honom på ett sådant sätt att Sandra blev mer och mer övertygad om att hon beskrev Tomas. Men så kunde det väl inte vara. Hon kände sig proppmätt och la ner besticken och torkade sig om munnen.

”Men du då? Hur går det på ditt jobb?” Sandra blev nästan överrumplad av frågan.

”Ehh, jo då, det knallar på. Jag ska få…”

”Å, du skulle se hans nya bil. Vänta, jag har ju bild på en. Vänta lite.” Hon letade i väskan efter mobilen och Sandra försökte förgäves få servitrisens uppmärksamhet för att kunna be om notan.

”Var jobbade han sa du?” Sandra blev plötsligt på in vakt när hon såg en reklampenna ramla ut ur Carinas väska. En precis likadan penna hade Tomas haft i sin BMW. Men det måste ju vara ett konstigt sammanträffande bara. Eller arbetade de båda två på samma företag?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.