Pias Lilla Kulturblogg

Det syntes inte att Steffe var död. Hans ögon var fortfarande öppna
och håret var lika rufsigt som vanligt. Enligt polarna skulle han kunna
platsa i ett pojkband på grund av frisyren. Men bara på grund av frisyren.                Ingenting annat. Tondöv hade han alltid varit.
Nu låg han i framstupa sidoläge. Precis så man ska ligga efter en
olycka. En vanlig olycka alltså. Ingen dödsolycka. Tavlan hade gått
sönder och låg framför honom. En lång reva i duken skulle göra den
värdelös. Vem vill ha en trasig Marc Chagall på väggen?

Det var för några veckor sedan han råkat få syn på den. Tavlan på
väggen. Först trodde han att han sett fel och tänkte inte mer på det.
Men när han två dagar senare såg tavlan igen förstod han att det var
sant. Tavlan hade väckt minnen till liv. Både bra och dåliga. Mest dåliga.                             En gång hade den hängt på väggen i familjens vardagsrum. Den
hade varit älskad, åtråvärd och beundrad. Lite som idoldyrkan när
man tänkte efter. Alla hade varit avundsjuka på Steffes pappa. Det var
inte alla som hade en äkta Marc Chagall hängandes på väggen. Fint
arvegods.

Sedan kom konkursen. Pengarna sinade och skammen och skulden
lade sig som ett vått tungt täcke över familjen. Steffe kunde knappt
andas. Knuten i magen blev större och hårdare för varje dag som gick.
Sedan fick hans pappas sälja tavlan. Ett skambud på en auktion och
de blev nästan skuldfria. Bara nästan.
I flera år efter det fick Steffes pappa jobba och slita med minsta
möjliga marginal för att få det att gå ihop. Numera anställd med en
dålig lön och ännu sämre utvecklingsmöjligheter. Familjen bodde i
en trång trea. Fyra personer. Ingen balkong och en asfalterad bakgård
med endast en mattställning och soptunnor som utsikt.

När han nu hade fått syn på tavlan var det nästan att hans hjärta
slog dubbelslag. På bara ett par sekunder beslutade han sig för att ta
tillbaka den. Frågan var bara hur det skulle gå till. Eftersom Steffe var
innovativ började han spionera på damen som bodde i huset.
Hon levde ett vanligt pensionärsliv. Handlade på Ica Nära på förmiddagarna.                Varje dag, för då blev det inte så mycket att bära. Det
var halt ute och damen var gammal. Säkert åttio är. Tisdagar var det
Bingo på Fredsgatan och torsdagar träff i Pensionärernas Hus. Ibland
fick hon besök av någon väninna. De stannade någon timma. Drack
lite kaffe. Sedan gick de hem. Eller rullade. Med rullator alltså.
En torsdag slog han till. Huset baksida var dolt av en tjock häck och
huset runtomkring beboddes av äldre människor. De såg dåligt, hörde
dåligt och ingen hade någon hund som skulle kunna avslöja hans
närvaro. Det var en enkel match att bara kliva på med en dyrk. Ingen
säkerhetsdörr precis.

Väl inne i huset tog han sig snabbt upp. Trappstegen var nytvättade och en svag doft av såpa spred sig till hans näsa. På övervåningen
fanns det tre rum. Sovrum, bibliotek och vardagsrum. Det var där
den hängde. Chagall-målningen.
Han blev stående ett par sekunder innan han gick fram och häktade loss den från kroken. Allt gick nästan för enkelt. Tavlan var lätt och
hans steg var snabba när han tog sig nerför trappan. Kängorna med
gummisulor lät ingenting men de var hala.

Precis när han klivit utanför dörren halkade han. Ingen hade sandat
utanför damens dörr och regnet dagen innan hade bara spätt på lagret
med is. Han tappade tavlan och föll handlöst fram. Huvudet slog i
isen och han avled omedelbart.
Det sista hans ögon såg, var när revan i tavlan blev till. Sedan
slutade han andas. Det enda han kunde glädjas åt var att han fick fem
minuter. Fem minuter med Chagall

Äntligen blev det fredag. Dags att summera veckan lite. Träningen rullar på bra, igår blev det 3km på löpbandet och det är jag jättenöjd med efter knä och fotproblem. Jag ökar sakta men säkert och det bästa är att det inte känns något i fötterna alls. Igår kväll blev det dans med vuxenjazzen och det var näst sista gången. Nästa vecka går vi ut och äter efteråt, ska bli mycket trevligt.

Jag har hunnit med lite planerande och annat fix under veckan, städat, fixat bokföring och admin, det är ju lite bakomjobb som ska göras. Repat med kören och tränat styrka. Idag blir det ett pass på lunchen och sen hem till landet. Jag ska köpa jord och bättra på gräsmattan. Imorgon är det sångjobb och lite nöjen på kvällen.

Usch vad trist med en vit trädgård. Jag vet att det smälter snart men det var ju inte kul att se. Igår kväll var det träning med kören innan Valborg och sång vid slottet. Vårvindar friska och dom andra och jag blev förvånad över hur mycket som sitter i ryggmärgen sen gammalt. Det ska bli kul i alla fall.

Här växer det så det knakar

Nu är det varmare så den får sta i trappan igen

Det ska bli rädisor här, hoppas det går bra

Jag avslutade söndagskvällen med lite dans och mitt på dagen blev det sångrep inför kommande jobb och 3 st nya bakgrunder inspelade. Känns bra att bredda repertoaren. Nu har jag både ”Du bär mitt hjärta i din hand” och ”Om du tror” inspelade.

Snön trängde in mellan dragkedjorna även om den stod en bit in under taket.                  Han frös. Vinter var ingen favoritårstid. Hade aldrig varit,
skulle aldrig bli. Väderleksrapporten såg inte lovande ut de närmsta
dagarna. Bara vitt, vitt, vitt. Under morgonen hade det börjat blåsa
och alla runt omkring honom drog ner mössorna över pannan och
kapporna tätare runt kroppen. Det var ingen som såg honom där han
stod lutad mot pelaren vid garaget. Bilarna passerade upp och ner. De
som var röda när de körde ut, var vita när de körde in. Tidigare på
förmiddagen hade en äldre herre med keps snuddat honom i sidan
när bilen sladdade till. Inte en blick åt hans håll. Bara ett hårt grepp
runt ratten. Nonchalans i ett nötskal. Eller plåtskal. Gubben nådde
knappt upp och hade egentligen behövt en kudde under häcken.

Han stod kvar utanför garaget. Snön fortsatte tränga in mellan
dragkedjorna. Längst ner hade det bildats is. En dam kom gående
längs med trottoaren. Rullator och oidentifierbar, lurvig hund. Nu
ganska blöt med snöprydda tassar. Han nosade sig fram och gick i
maklig takt. Nästan långsammare än damen. När hon sa något lyfte
han på huvudet och tittade, sedan åkte nosen ner i marken igen. Och
där pissade hunden på pelaren och på honom… Några droppar följde
med snön in och passade på att smälta den is som fanns kvar. Vedervärdigt.                    Han skulle stinka hundpiss i flera dagar. Speciellt om det frös
på till kvällen.

För bara tre veckor sen kom han hem från Thailand. Han var varm
i flera dagar efter resan. Det var när han skulle bli hämtad som det
hände. Dragkedjan fastnade på något sätt och revs upp. Efter det blev
han med ens värdelös. Ägaren svor och kastade in honom i bilen. När
de kommit hem lastades sakerna ur och han blev utkastad från bilfönstret i farten.    Sedan dess hade han stått vid pelaren med sitt trasiga
blixtlås. Ensam och övergiven. En väska som ingen ville ha.

Nya kaffebryggaren får puttra igång sen är man på banan. Jag satt och gjorde lite innejobb igår kväll. Sorterade ut sångtexter och kastade kopior och annat som är dåligt kopierat. Det är bra att göra sånt när det regnar ute.

Det blåste igår och det enda jag gjorde var att ta reda på de 8 säckarna med jord som jag köpt. Eftersom jag fick internet i december så har dom grävt i trädgården och det finna ju lite att ta reda på eftersom gräsmattan är sönder.

Idag är det söndag. En frukost och lite fix inne, efter det blir det Norrköping och rep av sånger inför bröllop och snack om sommarens allsånger som ska vara vid Säfstaholms Slott i Vingåker i juli. Sen avslutar jag med en dansgrupp i Katrineholm, nu är det bara två gånger kvar och sen är det avslutning.

Vilket fint gäng jag har fått undervisa den här terminen

Redo att inta scenen

Rosa, självklart val.

Underbart fika i pausen

Tack för blomma (rosa) och choklad. Nu tar vi ledigt och laddar inför hösten

Äntligen fredag och sommardäcken är på nu. Lite sista rycket men väglaget har ju varit lite dåligt och bor man på landet så får man vänta lite. Jag ska ta hem däcken till landet och tvätta av dom och fixa nya påsar. Vårstädning.

Ikväll ska jag köpa mer jord till min gräsmatta och jämna till den. Det kommer att gå åt mycket jord och ta tid…pust.

Jag var på kören igår och vi sjöng igenom sånger som vi ska ha på våran konsert den 25 maj. Det är några knepiga stämmor men ör jag osäker så är jag bara tyst, haha.

Jag ska förbereda lite repertoar inför kommande spelningar under våren och sommarens allsång.