Äntligen nappar det – del 1/2

Äntligen var de på väg mot sjön. Att det blev av efter alla dessa år var

något Sune knappt trodde var sant. Han blev med ens tio år yngre när

han tittade i backspegeln. Iris däremot, var surare än vanligt.

För en gångs skull hade väderleksrapporten stämt. Sol och värme

var på väg. Skjortan klibbade på ryggen och han torkade sig i pannan

flera gånger. Gymnastikskorna var inte knutna och när de kört på

raksträckan hade han tagit av sig dem.

”Se dig för så vi inte slutar i diket.” Iris snörpte på munnen och höll

i säkerhetsbältet med båda händerna. ”Vi är snart framme.”

”Ta det lugnt, det kommer att bli bra det här.” Han försökte låta

positiv.

”Det är femtio här. Akta fartkameran.”

”Ja, jag har väl aldrig kört för fort.”

De passerade genom Baggetorp och inte en människa syntes till.

Alla låg säkert och flämtade på badstranden vid Viala eller Djulö.

Eller i en egen pool på tomten. Iris hade aldrig velat ha pool. Det fick

räcka med badkaret och duschen. Att ligga på en solstol och kunna

svalka sig för att undvika solsting låg inte i hennes intresse.

Sune tittade i backspegeln och konstaterade att allt var ok. Vid sjuttio

skylten ökade han sakta och längtade efter de svalkande vågorna

vid Djulö. Några större vågor blev det aldrig men det kanske kunde

komma in någon liten bris som gjorde att det fläktade. Han älskade

vatten. Som liten hade han velat bli sjöman och resa runt hela jorden.

Se nya kontinenter, stiga iland i exotiska hamnar, upptäcka nya kulturer

och lära sig språk.

Han hamnade på Ericsson. En ganska bra kontorstjänst med

schysst lön. Men drömmen om sjön hade alltid funnits där. Nu när

fabriken skulle läggas ner i Katrineholm och han bara hade ett halvår

kvar till pension hade han uppfyllt sin dröm. En dyr men efterlängtad

båt. Iris hade efter många långa samtal gått med på att sälja det lilla

torpet utanför Katrineholm. Gräsmattan växte, ogräset frodades och

äppelträden var inte klippta under de fyra sista åren. Sune orkade inte

längre. Iris hade sin dåliga axel och barnen hade flyttat till Stockholm.

Visst var de nere och hälsade på ibland men Sune kunde knappast

kräva att de skulle klippa gräs när de kom.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *