En grymtning i fullmånens sken – del 2/2

Svettringarna på hans rutiga flanellskjorta hade torkat efter dagens arbete och han kände hur en trötthet spred sig i kroppen. Åldern och ryggen gjorde sig påmind om ålderns inträde. Han suckade djupt. Han började bli blöt av regnets framfart och vid närmare eftertanke skulle han ha behövt kliva i stövlarna när han gick ut. Nu var det försent och geggan hade spridit sig till båda strumporna.

Precis när han skulle vända sig om fick han syn på den stora suggan. Hennes blick var svart och han kände en ilning längs ryggraden. De stod blickstilla båda två. Som för att spana in den andra och se vem som skulle ta det nästkommande steget. Som en tjurfäktare och en tjur. Båda redo att attackera. På sitt sätt.

När han fattade bössan med vänster hand och siktade på henne tog hon ett steg mot honom. Han vinglade till och höll på att tappa balansen. När han återfick den hade han tappat en av plasttofflorna och en harang svordomar fortplantades över hans läppar. När suggan tog ytterligare ett par steg mot honom låste sig hans armar.

Han backade in i vedboden och snubblade på kanten. När han föll avfyrade han ett skott som gick rakt in i huset, genom fönstret och in i TV:n. Nyheterna slocknade och väderkartan blev svart. Lite rök var allt som blev kvar. Likt en prognos om ankommande dimma.

Den första blodpölen bildades när hans huvud slog emot huggkubben. Det lät som ett dåligt trumsolo när vedtraven rasade ner över honom och begravde hans överkropp under välkluvna björkkubbar.

Den andra blodpölen bildades när suggan slet av hans högra ben strax under knät. När hennes kompis kom försvann även det vänstra benet, nu med knäskål.

Månen försvann bakom molnen, regnet smattrade, dimman kom.

 

||||| 0 Gillar! |||||
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *