Nytillskott ger revyn förnyad energi och spelglädje

Det var en ganska ful scenografivägg och jag bara väntade på att den skulle täckas av paljetter, men det hände aldrig…hahaha. Men innehållet, framförandet, numret, musik, ljudet och ljuset var desto bättre. Jag är glatt överraskad av Katrineholms Nyårsrevy som hade premiär ikväll.

Första akten bestod av 15 nummer och givetvis hade man kunnat stryka ett par av dom.

Jag fick ganska snart ett par favoriter. Johannes Annfält, som är kapellmästare, sjöng, Här sitter jag i min ensamhet, med text och musik av Niklas Linder. Ett mycket bra framförd sång och en tänkvärd text. Jag har saknat de lite ”avskalade” numren hos revyn, allt behöver inte vara fullt ös hela tiden. Johannes har en naturligt fin sångröst och sjunger från hjärtat med suverän artikulation. Honom såg jag i Råttfångaren i somras och blev impad redan då.

Någon som jag gärna vill höra mer av är Agneta Ottosson. Hon har en genuint vacker röst med bra omfång. En av de nya i revyn. Ge henne ett år till för att få in revyfeelingen så kommer hon att blomma ut ordentligt.

Gustav gjorde en suverän insats i ”Jag vill ha en egen tonart”.

Cissi gjorde en härlig insats i ”Kvinnorna och akademien”. Knytblusdax…..

Dansarna var bäst i numret ”The nineties”, i ett suveränt potpurri med sång av Michelle Andersson och koreografi av Cia Ronach. Hon dansar för övrigt lika bra som Johannes sjunger.

Johannes Annfält, är numera kapellmästare, och har fått ihop ett suveränt och tight gäng. Revyorkestern har alltid varit bra, även om jag saknar blåset, men man bör nämna dom i alla fall i och med att det är en otroligt viktig kugge i maskineriet.

Men numret med musikerna som lattjade omkring i blå och röd tröja och jagades av en ”Gul tomat” kan man med lätthet stryka. Grabbarna är lite för duktiga för att lägga energi på detta.

Ett favoritnummer i andra akten var Bröllopstalet med Suveräna Lena Sirrewius i toppform. Ja, ni kan ju tänka er när talet är glömt hemma, exmaken har ny fru och det har blivit lite för mycket i glaset.

Kort sagt en jättetrevlig kväll som jag ger 5 klackar i betyg av 6 möjliga. den hade blivit tightare om man kapat lite. Ljudet och ljuset bör nämnas i sammanhanget och det var klockrent och förhöjde kvällens upplevelse.

Ta dig tid och se revyn, de ger järnet och tillför Katrineholm en stor del i kulturlivet!

5 klackar i betyg!!!!!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.