En fika – del 2

”Sara?” Han tyckte att han kände igen namnet.

”Ja, just det. Sara.”

”Ska vi ringa in skadan på en gång? Vilket bolag har du?” Han tog upp sin mobiltelefon och tittade på Sara.

”Ringa in?” Sara såg frågande på honom.

”Det går snabbare och är smidigare än att fylla i en skadeanmälan.” Han berättade vilket bolag han hade och det visade sig att Sara hade samma. Sen pratade han med skaderegleraren och sträckte över mobilen till Sara. Hon tittade på honom i smyg, lite lagom avmätt för att inte verka alltför intresserad. Sen tog hon ett steg närmare honom och trots regnet kändes en tung doft av rakvatten. Närheten gjorde henne pirrig och hon kom nästan av sig när hon skulle tala om vilket registreringsnummer hon hade.

När samtalet var avklarat lämnade hon tillbaka mobilen och för en sekund så kom hans hand att snudda vid hennes. Det kändes som om världen stannade upp ett par sekunder. Saras kinder blossade röda och hon kände sig som en tonåring.

”Tack för hjälpen. Det gick fort.” Verkstaden som hon skulle lämna bilen på kände hon igen och hyrbil skulle hon kunna få. Toppen! Hon tog ett steg tillbaka och de tittade på varandra. Hur ser jag ut egentligen, tänkte hon. Plaskvåt i håret, stressad och på väg till anställningsintervju och… ”Jag måste åka, jag ska iväg på ett möte.” Hon hade totalt glömt att hon hade bråttom.

”Jag också.” Han såg på henne med en lång blick och trampade nervöst där han stod. Sen sa han hejdå och vände på klacken och gick.

Hejdå, bara sådär. Sara som velat fråga honom om numret, träffa honom igen och ta en fika. Eller bara kyssa hans underbara läppar och fortsätta se in i hans ögon. Känna hans armar om sig och lukta på rakvattnet och… Oj, så får man inte tänka. Det snurrade till i skallen och hon kom tillbaka till verkligheten.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *